«

»

Jan 16

Recension: Ferrante, Elena; Den som stannar, den som går; 2013

Den som stannar, den som gårIdag är det recensionsdags för Elena Ferrantes Den som stannar, den som går, den tredje delen i böckerna om Elena och Lila (Norstedts). Igår läste jag lägligt nog ut den. Jag älskade de två första böckerna och förväntningarna var givetvis skyhöga inför den här.

Det är sjuttiotal och Elena är en framgångsrik författare. Karriären stannar dock av när hon gifter sig. Istället för att få sin moderne man att acceptera att hon vill äta p-piller blir hon mamma till två flickor. Makens idéer är inte alls så moderna som Elena först trott och livet som gift i Florens blir ganska trist. Men tack vare sin svägerska och sina egna funderingar på bland annat äktenskapet, sugs hon in i den feministiska rörelsen. Samtidigt har kontakten med Lila återupptagits. Lila har dragits in i fackföreningsrörelsen och fabriken där hon jobbar blir en viktig strategisk arbetsplats för kampen. Men Lila gör inte som ledarna för rörelsen vill, utan går som vanligt sin egen väg. Hennes väg försätter henne i ganska farliga situationer. Hon bestämmer sig också för att flytta tillbaka till hemkvarteren i Neapel.

Det är politiskt, det är klasskamp och kvinnokamp. Det är personligt, familjeliv och vänskap. Det är känslosamt med både kärlek och avundsjuka. Jag hade hört av en italiensk bekant att bok nummer två var den bästa även om alla fyra böckerna är bra. Jag måste säga att hon har fel. Den som stannar, den som går är bättre än Hennes nya namn. Det är nu det börjar hända saker och jag älskar att politiken får en stor roll. Nu är ju inte jag socialist eller ens vänster, men kommer aldrig att förneka fackföreningarnas betydelse för arbetarna och arbetssituationen på arbetsplatser. Feminismens intåg välkomnar jag också såklart!

Det enda som jag kan känna lite stör mig är att verkligen alla blir så kära i Lila. Jag vet inte om det är för att allt skrivet ur Elenas perspektiv och att det är någon slags avundsjuka som ligger bakom den skingringen. Hur som helst så skaver just den biten lite. Annars så var det helt tummen upp. Jag kan inte bärga mig till jag får läsa slutet på den här historien!

Läs mer: Adlibris, Bokus, DN

2 kommentarer

  1. Tant Augusta

    Kul att läsa, jag har precis skrivit om Hennes nya namn samt att jag nog tänker vänta till sommaren med del tre. Men efter att ha läst ditt inlägg här så kanske jag ska slå till och läsa klart båda de återstående delarna i etUndan det som undan är liksom 😉

    1. Hanna

      Jag skulle inte kunna hålla mig! Men jag väntar tills den sista kommer på svenska 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.