Recension: Öhrn, Angelica & Hildebrand, Christina; Får mormor komma hit?; 2018

Får mormor komma hit?Angelica Öhrn och Christina Hildebrand har skrivit en bok om migrationsrätt för barn, Får mormor komma hit? Angelica är barnboksförfattare och Christina sakkunnig åklagare. Boken riktar sig till barn 6-9 å, men kan också funka för äldre barn. Boken är rikligt illustrerad med bilder av Hedvig Wallin. Boken är utgiven på Idus förlag.

Khalil, Agnes och Lovisa är bästisar och leker varje dag hos Lovisas mormor. Khalil kommer från Syrien och i hans familj är de oroliga för hans mormor som är kvar i Aleppo. När Khalil berättar för sin lärare Jovan att han är orolig för mormodern så bjuder Jovan in en person som jobbar på migrationsverket för att prata med barnen. Han berättar för klassen på att familjer kan få återförenas i Sverige, men att dit hör bara mamma, pappa och syskon. Inte mormödrar och kusiner. Det gör Khalil ledsen och Lovisa arg. När Lovisa hör att det är politiker som fattar besluten om vad som ska gälla, vill hon bli politiker och ändra på lagen.

Jag skulle säga att detta är en faktabok för barn med skönlitterära inslag. Det är berättat på ett fint sätt med barnens tankar i fokus och med en engagerande livshistoria i centrum. Jag läste boken för min sjuåriga son och han lyssnade och ställde frågor. Jag vet inte hur mycket som han förstod av själva migrationsprocessen, men han engagerade sig i Khalils mormors öde. Han tyckte att det var hemskt att mormodern inte skulle få komma hit. Efteråt hade jag en lång diskussion om att hon får komma hit om hon lyckas ta sig hit, men att det är svårt. Sedan blev det lite för komplicerat och Hugo var tvungen att sova.

Boken var kanske lite för faktaspäckade för en sjuåring och jag funderar på om det gått att blanda ut det lite mer med de fiktiva delarna. Det är fint att ett uppdiktat livsöde fick stå i centrum och skapa engagemang, men faktadelarna blev ju inte utan politisk färg. Jag håller med om den politiska linjen, men på några ställen kände jag ändå att jag fick jag gripa in och förklara. Till exempel i fallet ensamkommande barn. Min son tänkte sig att det handlade om små barn. Det gjorde nog många andra när fenomenet dök upp på agendan första gången. Då fick jag säga att de flesta inte är sju år som honom, utan är i övre tonåren. Det lugnade honom.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Västmanländskan

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.