Harper Lee skrev sin klassiska bok To kill a mockingbird (på svenska Dödssynden) 1960 och den utspelar sig på trettiotalet. Hennes nya bok, Ställ ut en väktare (Albert Bonniers förlag) , skrevs före Dödssynden men kom inte ut förrän i år. Författaren, som inte gett ut något efter dundersuccéboken, trodde hon hade förlorat manuset till Ställ ut en väktare, men hittade det 50 år senare. Handlingen utspelar sig kronologiskt efter Dödssynden.
Jean Louise, eller Scout som hon kallas, återvänder till hemstaden Maycomb (en fiktiv stad) efter att ha bott i New York i flera år. Hon ska hälsa på sin far, som också är hennes idol och förebild. Hon har också en pojkvän, Hank, som hon tar upp relationen till varje gång hon kommer hem. En dag går hon på ett så kallat medborgarråd och ser till sin förfäran att både hennes far och pojkvän är där. De lyssnar på en man som hetsar mot den svarta befolkningen. Jean Louise blir så illa berörd att hon kräks. Hur kan hennes far förändrats så radikalt och hon vet att hon absolut inte kan gifta sig med någon som har så vitt skilda värderingar från henne själv. Vad har hänt medan hon bott i New York?
Det jag hade svårt med Dödssynden, återupprepas i viss mån i den här uppföljaren, nämligen dötid innan det spännande drar igång. I Dödssynden var det ett barns uppväxt som beskrevs tämligen ointressant och i den här är det en skildring av att komma hem samt förälskelsen till Hank som verkligen inte är spännande att läsa om. Sedan går Jean Louise på medborgarrådet och allt ändras. Men istället för att bli en spännande historia om hur hon funderar över vad hennes nära och kära verkligen tycker, mynnar boken ut i politiska brandtal som jag ärligt talat inte riktigt fattar vad poängen av. Boken ÄR bra och spännande, men jag tycker att slutet var lite väl tillrättalagt.
Harper Lees första bok handlar om rättvisa från en vit mans perspektiv och att rättvisa inte gäller för svarta människor. Uppföljaren kommer att förändra vår syn på samma man. Moral blir till hyckleri och idoldyrkan till självständighetssträvan. Det är i sig briljant, men det är tyvärr inte lika bara utfört.
2 kommentarer
1 ping
Jag tog mig aldrig igenom Dödssynden. Tyckte den var väldigt ointressant. Men jag kanske gav upp för tidigt?
Författare
Ja, den var tyvärr ointressant ganska länge, men blev het på slutet. Det som det stod att den skulle handla om kom inte förrän det var ganska lite kvar.
[…] förlag). Läs även: Dödssynden. Antal sidor: 283. ISBN: 9789100154677. Andras röster: Bokhora, Feministbiblioteket. Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, […]