Recension: Duras, Marguerite; Älskaren; 1984

Det finns många klassiker skrivna av kvinnor därute och det är många som jag inte har läst. Jag fick tips om Marguerite Duras och valde hennes bok Älskaren.

Huvudpersonen är femton år och bor i Saigon i dåvarande Franska Indokina. Boken utspelar sig på 40-talet. En dag träffar hon en rik kinesisk man och blir hänförd. De har fantastiskt passionerat sex och givetvis är detta inte alls passande i den socialgrupp som flickan kommer ifrån. Men allteftersom nystas familjerelationerna upp och läsaren förstår att flickan kommer från en dysfunktionell familj med en mamma som är änka och som enligt flickan själv är galen, en våldsam bror och en bror som dör alldeles för tidigt.

Det var svårt för mig att inte tycka om den här boken som handlar om en självständig ung kvinna som går sin egen väg. Boken är speciell och berättandet hoppar hit och dit, men ändå är det en röd tråd i flickans berättelse. Jag tyckte att det mest gripande var att läsa om hennes förhållande till familjen och i synnerhet mamman, trots att det är det passionerade förhållandet med kinesen som står i centrum. Hennes mor står inte ut med att dottern kastar bort sitt liv. Dels vill hon skriva och inte läsa mattematik, som mamman vill, men det värsta av allt är att hon ser till att grusa alla förhoppningar om att bli gift. Dottern bryr sig inte det minsta om något alla dessa förhoppningar utan förhåller sig helt likgiltig.

Jag tycker att det är ganska tydligt att boken bygger på delvis självupplevda saker det gör mig som läsare lite trygg. Trots allt elände så vet jag att hon lyckas att bli författare och en tämligen framgångsrik sådan. Det känns som nära till hands att nyckeln till framgång i det här fallet berodde på att hon var en kvinna som vågade bryta mot normen och gå den väg hon själv ville.

Läs mer: Adlibris, Bokus