Fanny Ambjörnssons avhandling om genus, klass och sexualitet bland gymnasietjejer är en bok jag länge sett som ett måste i feministbiblioteket, men trots det har jag inte förrän nu fått tummen ur att läsa den. Jag blev verkligen inte besviken! Ambjörnssons undersökning är gjord bland tjejer i gymnasiet i en förort i Stockholm. Hon har levt med dessa tjejer och umgåtts med dem både i skolan och ibland på fritiden.

Boken slutar med en fråga från en elev: Tycker du att vi är förtryckta eller inte? Svaret är att det är väldigt komplext detta kan illustreras med otaliga konversationer, både i den s-klass hon varit och i Barn- och fridisklassen som hon också undersökte. Å ena sidan är tjejerna i båda klasserna väldigt måna om att vara lika och passa in i normen och å andra sidan vill man vara sig själv och unik. Balansgången är svår och många misslyckas åt ena eller andra hållet.

En sekvens i boken är särskilt intressant och det är när två tjejer ska gör om Fanny, som inte själv sminkar sig, till att bli mer kvinnlig. Resultatet blir, enligt Ambjörnsson, att hon ser ut precis som vilken gymnasieelev som helst. De som i skolan sedan får se bilderna från resultatet tycker alla att det blev jättelyckat. Denna scen fick illustrera tjejernas likhetstänkande att man måste sminka sig lite och att det finns ett rätt sätt att klä sig på. Samtidigt som dessa saker var tydliga så fanns det också feministiskt tänkande bland många, även om de inte kallade sig för feminister. De var medvetna om att killar har bättre möjligheter till jobb med hög lön, t ex.

Det finns så mycket säga om denna bok och den undersökning, men jag ska hålla mig kort som jag brukar. Läs boken och begrunda vad som står i den. Jag önskar att alla som har läst den hjälper till att få igång en att diskussion om den!