Glad midsommar alla läsare! Jag har det bra i skärgården.
jun 23
Gästrecension av Mia Latvala: Miyazaki, Hayao; Nausicaä of the Valley of the wind; 1982-1994
Mia är stolt scout och blivande bibliotekarie. Hon pratar som Mumintrollen och identifierar sig med Morran. När hon inte läser böcker gillar hon att vandra, curla hunden eller att titta på när Finland spöar Sverige i hockey-VM.
Med det här inlägget tänkte jag lyfta ett konstnärskap inom anime och manga som är intressant inte minst ur ett feministiskt perspektiv, nämligen Hayao Miyazaki. Miyazaki är antagligen mest känd som animeregissör, animatör och som en av grundarna av Studio Ghibli. Kända filmer är Spirited away, Min granne Totoro och Princess Mononoke. Den här recensionen handlar om mangan Nausicaä of the Valley of the wind som också finns som anime från Studio Ghibli (och varmt rekommenderas).
Nausicaä of the Valley of the wind är en dystopisk manga i sju delar som utspelar sig i en värld där mänskligheten orsakat en enorm ekologisk katastrof och industrisamhället gått under. Den största delen av planeten täcks av en giftig skog befolkad av muterade insekter. Vid kanten av denna finns små kungadömen i vilka invånarna skapat olika strategier för överlevnad. Vindarnas dal är ett sådant kungadöme och prinsessan Nausicaä är dess arvtagare.
Den direkta handlingen i mangan kretsar kring konflikten mellan planetens maktcentrum, imperierna Torumekia och Dorok, vilka konkurrerar om de begränsade landytorna och resurserna. Som regent i Vindarnas dal dras Nausicaä in i händelsernas centrum, en roll som förstärks när det visar sig att hon kan vara centralfiguren i en urgammal profetia om planetens framtid. Men egentligen är det frågor såsom människans förhållande till naturen, vad makt gör med en individ och vad ondska (och godhet) egentligen är som utgör huvudspåren i mangan.
Att Miyazaki har en självskriven plats i Feministbiblioteket beror på hur han ger flickor och kvinnor aktiva roller i sina verk. Exempelvis är Miyazakis prinsessor långt från klassiska Disneyfigurer som sjunger ljuva sånger i väntan på drömprinsen, istället är de individer med makt och ansvar, som får brottas med vad en sådan position innebär. Citatet om att feminism är den radikala uppfattningen att kvinnor också är människor får ett av sina konstnärliga uttryck hos Miyazaki och det gör mig lika glad varje gång jag återvänder till något av hans verk.
jun 21
Feministlitteratur
Artikeln publicerades i Radikalt Forum (Liberala ungdomsförbundets Storstockholms medlemstidning) i maj 2011.
Jag älskar att resa och jag älskar att läsa. Nu ska jag ta med er på en resa jorden runt, och tipsa om feministisk litteratur. Jag kommer att göra ett stopp i alla världsdelar, och vill inte tipsa om böcker från de länder där ni kanske redan hört talas om många böcker, utan ge er en inblick i kvinnolitteratur från ställen ni inte tänker på i första taget.
Med feministisk litteratur menar jag även kvinnohistoria och böcker om kända och okända kvinnor som gjort bra gärningar. Alla böcker platsar på min hemsida Feministbiblioteket. I artikeln använder jag begreppen feministisk eller kvinnolitteratur.
Vi startar i Europa. I Sverige och Norden finns det bra feministisk litteratur både från förr och i modernare verk. I Storbritannien likaså. Fredrika Bremer, Viriginia Wolf och Elin Wägner är exempel på tidiga feminister. Susanne Brøgger och Hanne-Vibeke Holst kom lite senare. Tre kvinnliga feministiska nobelpristagare är från Europa; Selma Lagerlöf, Elfriede Jelinek och Doris Lessing. Den europeiska historien handlar tyvärr mycket om krig och detta har även avspeglat sig i den feministiska litteraturen.
En annan nobelpristagare, som inte fick litteraturpriset utan fredspriset, är Bertha von Suttner från Österrike. 1904 skrev hon Ner med vapnen om en kvinna som kämpar mot krig som pågår i Europa under 1800-talet. Krig slår hårt mot civilbefolkningen, mot kvinnor och barn. Hon gifter sig med en krigsmotståndare och tillsammans kämpar de för fred. von Suttner dog 1914 och fick lyckligtvis aldrig uppleva första världskriget.
En annan av mina favoritböcker är Sofi Oksanens Utrensning. Den handlar om kvinnor i Estland och handlingen spänner från andra världskriget fram till 1992 där en ung flicka, som flytt från en traffickingliga, får träffa en kvinna som varit en hängiven kommunist under alla år av ockupation.
Vi fortsätter söderut och kommer till Afrika. Här finns mycket spännande feministisk litteratur. Jag har bara börjat utforska den afrikanska kvinnolitteraturen och när man letar finns det mycket spännande böcker. Kvinna i Egypten är skriven av president Anwar Sadats hustru Jehan Sadat. Även om det får förmodas att boken är aningen tillrättalagd med tanke på författarinnans position, så är det intressant att läsa om hur hon försökte påverka sin make att införa mer rättigheter för kvinnor.
När vi är i Afrika så kan jag inte låta bli att återkomma till Doris Lessing som bott i Sydrhodesia, nuvarande Zimbabwe, under stora delar av sitt liv. Romansviten om Martha Quest (den första boken heter Martha på svenska) utspelar sig till största delen i Sydrhodesia och innehåller målande beskrivningar av Afrika, motsättningar mellan svarta och vita och en fantastisk skildring av koloniallivet.
Vi forsätter österut till Asien. Från Mellanöstern finns många böcker som skildrar regionens hederskultur. Tyvärr är dessa böcker sällan särskilt bra skrivna. De tar upp viktiga saker, men det är ingen njutning att läsa dem. Ett undantag är Mitt Iran som är skriven av en annan fredspristagare, Shirin Ebadi. Boken handlar om hur det är att vara regimkritiker och dessutom kvinna i Iran. Den är otroligt spännande.
Ett land jag har hitta mycket kvinnolitteratur från är Kina. Den amerikanska nobelpristagaren, tillika feministen, Pearl Buck har skrivit mycket om Kina eftersom hon bott där, EX. Det finns också andra bra böcker av kinesiska författarinnor. Vilda Svanar av Jung Chang är en gedigen släktkrönika över författaren själv som rödgardist, hennes mor som hängiven kommunist och hennes mormor som konkubin åt kejsaren. Ett stycke kinesisk historia sett ur kvinnornas ögon.
Från Australien har jag ännu inte hittat så mycket feministisk litteratur. En av 70-talets stora feministiska ikoner, Germanie Greer, är född i Australien, men levde sitt liv som verksam författare i England. Hennes bok Den kvinnliga eunucken, är en av 70-talets stora feministiska klassiker.
Jag har även fått anstränga mig extra mycket för att hitta feministisk litteratur från Latinamerika. Här finns den mycket spännande konstnären Frida Kahlo och jag kan rekommendera att läsa böcker om hennes liv och hennes konst.
Nu är det bara Nordamerika kvar. USA är ur feministiskt synvinkel självfallet ett spännande land, därifrån kommer mycket fantastisk litteratur. Mycket av den är redan känd, så jag vill istället slå ett slag för Canada istället. Härifrån kommer två fantastiska kvinnor som jag har som personliga favoriter till framtida nobelpris. Margaret Atwoods bok Kattöga handlar om en flickas uppväxt och hur unga flickor verkligen kan vara elaka mot varandra. Alice Munros Nära hemär en samling noveller om kvinnor på olika platser och miljöer runt om i Canada. Båda böckerna är fantastiskt skrivna och ger verkligen mersmak till att läsa mer av författarna.
Då har vi tagit ett varv runt jorden och det finns såklart massa bra böcker och författare som jag inte tagit med, men läser du dessa har du fått en bra bild av vad som skrivits om och av kvinnor i världen.
jun 19
Banyard, Kat; The equality illusion; 2010
Som jag redan skrivit om var jag i London och kollade in marknaden på feministiska böcker. Jag började med att läsa The equality illusion av Kat Banyard. Enligt ett citat från Guardian på bokens omslag så är Banyard en av de mest inflytelserika unga feminister i Storbritannien idag.
Boken är uppbyggd utifrån en dag i en kvinnas liv. Det börjar med morgonen framför spegeln och går vidare till skolan, arbetet, sexarbetande på kvällen och slutligen till sovrummet. Poängen är att visa att kvinnor inte alls är jämställda i dagens Storbritannien, något som verkar ha varit en rådande konsensus under ungefär ett årtionde både bland allmänheten och bland feminister. Mycket av diskussionen känns igen från den svenska, bland annat att många hävdar att det är kvinnans fria val att inte sitta i styrelser eller att bli höga chefer samtidigt som kvinnor fortfarande har huvudansvaret för hem och familj. Andra saker verkar vara större skillnad på mellan länderna, exempelvis explosionen av nystartade lap dance-klubbar som skett i Storbritannien de senaste 15 åren. Det som där är en del av var och varannan mans utekväll är här, tack och lov, fortfarande bara något som i extremfall sker på en svensexa.
Jag kan verkligen rekommendera boken till alla som vill ha en tämligen basic bok om varför feminism behövs, men också till dem som är intresserade av hur den feministiska diskussionen ser ut i Storbritannien.
Läs mer: Guardian, The independent, Kat Banyard, Adlibris, Bokus
jun 19
Singel-Sylvia tolkar Amarillo
Detta var det roligaste jag har hört på länge:
[youtube http://www.youtube.com/watch?v=3L0-BMaViDc]
jun 17
Vill du ligga med mig då?
Vi kommer att nynna på den hela sommaren:
Om du tror att jag är farlig, kanske tänder du på det. Vill du ligga med mig då om sanningen ska fram.
Eric Amarillos låt fastnar lätt. Jag tänkte inte först att det var en låt av en bitter man som aldrig får ligga, utan mer en ironisk låt om spelet på krogen. Efter att ha läst en intervju med Amarillo i dagens DN är jag av annan åsikt. Där säger Amarillo att det alltid är män som inte får ligga och kvinnor som kan välja och vraka. Bitterkuk med andra ord. Vi har hört det förut. (Julia Skott har bloggat fantastiskt roligt om att texten lika gärna kunde varit skriven av en tjej.)
Visst, jag kan köpa att det finns ett större urval för många tjejer. Killar tenderar kanske att vara något mer urskillningslösa, medan tjejer tänker efter en eller två gånger innan de slår till. Jag tror att det är så och jag tror att det beror på vår uppfostran. Det kan förklara varför tjejer får fler mejl på dejtingsajter än killar och fler förfrågningar på krogen.
Amarillo slår fast i slutet av artikeln, att en kille måste vara hård. Det är lustigt att han vet vad ALLA tjejer vill ha. Dessutom ojar han sig över de dubbla budskap som han anser att tjejer kommer med. Då vill jag bara tillägga att det inte är så jäkla lätt för oss heller. Jag har många bittra minnen från mitt eget singelliv. Det var inte så att jag alltid fick ligga, fastän jag ville det. Erbjudandena haglade inte varje kväll. Livet på dejtingsajter var inte heller ett enda väljande och vrakande. Min upplevelse där var att många killar hade väldigt höga krav på tjejer (snygg, inte för tjock, inte politiskt höger, mjuk men inte mesig osv osv). Det har hänt många gånger att jag har försökt att charma någon kille genom att vara rolig och ha snygga kläder, men han har lik förbannat stirrat sig blind på någon av mina kompisar som inte var intresserad. Sånt känns aldrig kul, men sånt händer både killar och tjejer.
Malena Ivarsson sa i en fantastisk kommentar till artikeln om Amarillo att det är bra att män är mer osäkra och att det gör att vi blir mer jämbördiga på dejtingfronten och det kan jag inte annat än hålla med om. Ibland verkar det som om män ser det som att världen är uppdelad i töntar och hjältar (precis som i cola zero-reklamen) och att de alla är övertygade om att de är hjältar. Det är bara att glida fram till tjejen och ta henne med storm. Så borde det iaf fall vara. Men nu finns feminismen och tjejerna har blivit jädrans nitiska och den nya mansrollen är svår att passa in i.
Men vad fan. Vad dig själv för bövelen! Visst, du kanske inte alltid får ligga då men när du får det kanske det är med kvinnan i ditt liv. Varför vill du ha en tjej som vill ha en kille som spelar en roll? Som lyckligt gift kvinna kan jag tillåta mig själv att se lite mer krasst på det hela. Jag fick en man som ville ha en kvinna som var (och fortfarande är) självständig, hade integritet, hade starka politiska åsikter och var feminist. Jag charmade honom med att vara som jag är. Och det samma gällde för honom. Vi fick ligga genom att vara som vi är.
Uppdaterat
Läs här av bloggen cupcake carny skriver om samma sak. Otroligt träffsäkert!
jun 16
Alfredsson, Karin; Klockan 21:37; 2009
Jag fick tag på denna dussindeckare i en hög med recensionsexemplar på min mans kontor och tänkte: Varför inte? Efter bara några sidor märkte jag att temat helt klart gör att boken passar här på Feministbiblioteket.
Boken bygger på flera parallella historier, men huvudhistorien är om läkaren Ellen Elg som för tillfället är mammaledig och fått ett uppdrag att arbeta på det holländska fartyget Aurora, som ska erbjuda aborter på internationellt farvatten till polska kvinnor. Samtidigt får vi möta Marek och Agata och deras familj. Marek träffar en amerikan som är abortmotståndare och han blir djupt involverad i antiabortrörelsen i Polen. Hans syster Agata hyser inga sådana åsikter, utan är tvärt om en liberal ung kvinna som äter p-piller, men slutar för att inte bli upptäckt och blir gravid. Deras mamma är mycket gudfruktig, men det är frågan om vad hon innerst inne tycker. Deras far är mer liberal och har än ännu mer liberal sambo. Allas historier handlar om inställningen till abort och de knyts samman i ett kommande dåd mot Aurora.
Bokens tema var bra och jag drogs in i handlingen, om än något sent i boken. Flera av de lösa historierna flätades successivt samman, men slutet blev något av en stor besvikelse. Frågor hängde kvar i luften och man skulle kunna skriva mycket mer spännande och intressant om alla personer. Men det sämsta av allt var sidohistorien om mannen som försöker kidnappa Ellens barn. Den kändes väldigt överdriven och överflödig och mynnade ut i ett stort jasså. Bra var att det var intressanta personporträtt och en spännande miljöbeskrivning av vardagslivet i Polen .
Står du på Pocket shop på tågstationen och inte vad vad du ska läsa på resan så kan du gott köpa Klockan 21:37, men förvänta dig inget mästerverk.
Läs mer: Karin Alfredsson, DN, Västerbottens Folkblad, Bokbrus, Pocketförlaget, Adlibris, Bokus
Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Klockan 21:37 av Karin Alfredsson
jun 15
Jag sover på höger sida
Ska jag ha dåligt samvete för det? Ska min bebis dö nu?
Så klart är det bra att det forskas på fenomen som plötslig spädbarnsdöd och varför bebisar dör i magen, men jag blir lite trött på att det bara dyker upp rön på nyhetsplats som inte är kommenterade för fem öre. En läkares ord verkar vara lag som inte kan ifrågasättas.
Jag håller just nu på att granska Pär Ströms olika undersökningar i boken Sex feministiska myter (artikel om det kommer, jag lovar!) och det finns mycket där som kan ifrågasättas. Det finns massa forskning som pekar på ett och annat samband, men det finns lika mycket som pekar åt andra hållet.
Det kanske är oansvarigt av mig att fortsätta att sova på höger sida efter denna vetskap, men å andra sidan kan det mycket väl bli så att sova på vänster sida blir förenat med inte så mycket sömn alls. Och det är nog inte så bra för barnet det heller.
Kan vi sluta att skuldbelägga kvinnor och kanske börja ifrågasätta ett och annat rön?
Läs mer: Aftonbladet, DN, GP
Fler bloggare som är upprörda: Ann Helena Rudberg, Bloggis, Lajke
jun 14
Lite tankar kring frieri
Idag för fem år sedan friade jag till min man. Trots att det är 2011 nu så är det fortfarande många som höjer på ögonbrynen för det faktum att jag ”tog saken i egna händer”. För mig var det aldrig viktigt att det skulle vara jag som friade för att bli någon slags feministisk förebild på den fronten, men för mig var det viktigt att det inte skulle spela någon roll vem som friade till vem.
Nu är det väl så att de flesta gemensamt kommer fram till en förlovning och kanske inte ställer till med det lilla spektaklet som ett frieri är, men jag har alltid lockats av tanken på att någon av oss skulle ställa frågan lite oförberett till den andra. Jag är så pass oromantisk lagd att jag kommunicerade detta till min dåvarande pojkvän. Kommunikation är a och o i ett förhållande och när det kommer till att planera sin framtid så är det viktigt att man har pratat igenom saker och ting. Därför förstår jag att man resonerar sig fram till en förlovning istället för att fria. Man kan dock prata om saker och ändå fria och det var det jag gjorde. Jag väntade inte till skottdagen, då jag anser att kvinnor inte bör begränsa sig till en dag vart fjärde år.
Jag tycker att fler kvinnor borde fundera på att fria eller åtminstone ta upp äktenskap för diskussion. Alltför många sitter hemma och väntar på ett frieri utan att den tilltänkte har en aning om det. Det är inte kul för den som väntar och det är inte schysst mot den som förväntas fria. Har man romantiska föreställningar om hur saker och ting ska vara så måste man förmedla det till den andra, och jag kan lova er att trots att jag gjorde det så blev frieriet inte det minsta oromantiskt eller oöverraskande. Att leva mer jämställt innebär inte att man ska plocka russinen ur kakan och förvänta sig att allt som är till ens fördel ska vara självklart, medan man kämpar för rättvisa på alla andra områden.
Slutligen vill jag säga att jag inte tog någon sak i egna händer, jag såg till att min man fick vara med om något som ganska få män får vara med om – att bli friad till. Och vad jag vet är han rätt så glad över det.
jun 13
KD-politiker tar abortdebatten till en nygammal nivå
Så var vi då där igen. KD-politikern i Västra Götaland, Gunilla Gomér, uttalade sig för några veckor sedan om att underlätta för inhemska adoptioner. Det som var unket i det uttalandet var att hon kallade utländska adoptioner för ”import”. Nu drar hon det hela ännu längre på sin blogg där hon jämför fosterdiagnostik med rashygien och änglamakerskor med abortläkare.
Med sådana fiender så behöver man inga vänner.
Läs vad min partikollega Anna Starbrink skriver om det hela i Aftonbladet.
