I dagarna fick jag en pingback till mitt inlägg om att det borde heta fotboll och inte damfotboll. Med detta mastodontinlägg redogör Bittergubben för sin tes att damidrott är diskriminering. Eftersom alla får delta i ”herr”klassen borde damklassen likställas med junior- eller handikappklassen. Jag har hört det förut, även om jag är glad att det inte är något som vädras dagligen.

Jag är, till skillnad från Bittergubben, otroligt intresserad av sport. Att titta på vill säga. Jag lever upp när det är OS, jag är kalenderbitare och jag gör inget på helgerna under vinterhalvåret mer än att titta på Vinterstudion. Jag vill bara ha detta sagt, då Bittergubbens fördomar säger att feminister inte är särskilt sportintresserade. Jag är inget undantag bland feminister, det vill jag lova!

Att kvinnor har en sämre fysisk förmåga är tämligen väl belagt. Om vi inte skulle dela upp idrotten i dam- och herrklasser skulle kvinnor inte kunna delat på elitnivå i de flesta sporter. Det är den krassa verkligheten. Att säga att herrklassen är öppen för alla är därför ett hån mot alla kvinnor. (Dessutom stämmer inte Bittergubbens resonemang då han pekar på mixklassen i skytte. Varför finns det en mixklass och alla får tävla i herrklassen? Och varför försvann mixklassen och ersattes med en herrklass när den vanns av en kvinna?)

Sport är inte ett naturligt tillstånd där de ”bästa atleterna” (Bittergubbens egna ord) deltar. Sport är något konstruerat med regler som någon eller flera har hittat på. Reglerna finns därför att man anser att det blir ett bättre spel eller en bättre tävling med dessa. En regel är en exempelvis begränsning av antalet deltagare från ett visst land i VM och OS. När det kommer till friidrott, då särskilt 3000 meter hinder som är en kenyansk paradgren, får inte de ”bästa atleterna” delta. Tre, eller möjligtvis fyra kenyaner är max, medan det på olika galor kan vara fler en tio män från Kenya på den distansen. (Detta har lett till att Qatar erbjuder generösa träningsmöjligheter inklusive medborgarskap.) När det kommer till VM och OS för lagsporter måste man ha det lands medborgarskap, som man representerar. Dvs, de ”bästa atleterna” får inte vara med. Det såg länge ut som om en av dåtidens bästa fotbollsspelare, Andriy Shevchenko, aldrig skulle få spela ett VM-slutspel eftersom han var ukrainare, men lyckligtvis tog sig Ukraina till VM 2006. En av världens bästa långdistanslöpare i slutet av 80-talet, Elana Mayer från Sydafrika, fick inte mäta sig med de ”bästa (kvinnliga) atleterna” förrän i OS 1992 eftersom sydafrikaner av utestängda från all form av tävlande p g a apartheidsystemet.  Det finns med andra ord olika anledningar till att de ”bästa atleterna” inte får tävla.

Ett sätt att minska segregationen i sportens värld är att låta barn, där de fysiska skillnaderna inte har hunnit bli märkbara, spela och idrotta tillsammans. Detta är det få klubbar som tillåter, utan klasserna P9 respektive F9 finns i de klubbar som har flickidrott, annars är det bara pojkar som gäller. Eftersom kvinnor är halva befolkningen och inte någon minoritet och dessutom saknar förmåga att i de flesta sporter mäta sig med män högre upp i åldrarna, bör vi ha en damklass som är helt jämställd herrklassen på elitnivå. Nu har jag inte kollat upp om det verkligen stämmer att alla herrgrenar är öppna för kvinnor, men om det gör det så kan man stänga de möjligheterna ifall män skulle känna sig diskriminerade av detta.