Artikeln publicerades i Tidningen NU i maj 2009.

Den andra maj i år gick en av vår tid största feminister ur tiden. Marliyn French blev 79 år.

Samma år som jag föddes, 1977, skrev French sin mest berömda roman, Kvinnorummet. Jag må leva i en annan tid och i ett annat liv, långt från den verklighet som skidras i den boken, men trots det lämnade den djupa spår hos mig.

I Kvinnorummet för vi möta Mira som gifter sig med Norm. Hennes liv som hemmafru blir ganska långtråkigt och Norm tröttnar på henne. I första delen av boken är hemmafrutemat centralt.  Smarta kvinnor lever med smarta män, men de får aldrig någon intellektuell stimulans. Männen tröttnar på dem när de gnäller över situationen och tillslut slutar de att komma hem. Mira lämnar familjelivet bakom sig och börjar plugga på universitetet. Där träffar hon radikalfeminister och börjar engagera sig för kvinnors rättigheter. Boken var banbrytande när den kom och den har tjänat som feministisk bibel för kvinnor och tjejer runt hela världen.

Vi lever nu i en tid där många tar jämställdhet för givet och där unga liberaler tävlar om vem som är minst feminist. Samtidigt sköljer en väg av nykonservatism över oss som kan illustreras med att alldeles för många unga kvinnor går omkring och längtar efter det perfekta hollywoodbröllopet där pappor överlämnar dem till sina blivande makar samtidigt som de gärna vill framhäva på könens särart. Det är inte lika vikigt att stå på egna ben när man både kan gifta sig rikt och få någon som snickrar ihop din bokhylla. Någonstans önskar jag att man kunde tycka på en stopp-knapp och stanna upp och fråga sig hur vi hamnade här. Det var knappast det Marilyn French och hennes feministiska systrar kämpade för på 70-talet.

Att läsa French är ett uppvaknande, oavsett vilken tid man lever i. Det är inte bara Kvinnorummet. Sin mors dotter och Det blödande hjärtat är två andra romaner med feminismen i fokus. De är analyserande, beskrivande och känns väldigt levande. Man kan riktigt känna alla onda strukturer som gör att kvinnor ständigt diskrimineras och hamnar på undantag. Det handlar om mamman, om studenten och om yrkeskvinnan, alla får insikt om att de inte är lika mycket värda som män i liknande situation.

French har inte bara skrivit romaner, utan också debattböcker och historiska verk. Feminismen är alltid central. I debattboken Det eviga kriget mot kvinnan, tar French upp hur kvinnas sexualitet alltid har försökts att kontrolleras, och med tanke på hur stor makt katolska kyrkan fortfarande har i världen är boken fotfarande aktuell. Hennes historiska verk From eve to dawn från början av 2000-talet är imponerande.  Hon har kartlagt kvinnan historia från stenåldern fram till idag i tre volymer. Det är tråkigt att verket inte finns på svenska.

Jag håller inte med om vart enda ord French skriver, men allt som oftast sätter hon fingret på precis den där detaljen som man aldrig hade tänkt på, men som blir alldeles självklar när hon skriver det. Hon har felaktigt blivit beskylld för att sagt att alla män är våldtäktsmän (en av hennes romanfigurer uttrycker en sådan åsikt) och det vore synd om det är för det hon kommer att bli ihågkommen.

Jag tycker att alla som idag anser att feminismen är onödig, ska läsa Marilyn French. Låt inte hennes arbete för kvinnors rättigeter vara förgäves. Man kan inte ta jämställdhet för given och ibland behöver vi en påminnelse att så är fallet. French är bra på att påminna det.