Silei, Fabrizio & Quarello, Maurizio; Rosas buss; 2013

Rosas bussDet här är barnboken om Rosa Parks protest på bussen som blev startskottet för fler rättigheter för svarta i USA, utgiven på Alvina förlag. Märkligt nog är författarna två italienare. De är dessutom män och mina fördomar sa då att detta förmodligen inte är en bok med genustänk, och där fick jag rätt. Dock är historien om Parks otroligt viktig ur feministisk synpunkt så självklart platsar boken här.

Ben och hans morfar besöker Henry Ford-muséet i Detroit och där visar morfadern en buss. Han berättar att han en gång har åkt med just den bussen och att det satt en svart kvinna där som vägrade att resa på sig för en vit. Han berättar om hennes mod, samtidigt som han inte förnekar sin egen feghet. Boken är en liten berättelse om afroamerikanernas historia och den slutar finns med att morfadern öppnar en tidning och ser en man som är lika mörk som han och Ben. Barrack Obama får man förmoda.

Jag kan inte låta bli att bli aningen besviken på att det inte fick vara en liten flicka som skulle få Rosa Parks som sin hjälte och det är lite för könsstereotypa skildringar av huvudpersonerna för att boken ska få ett jättehögt betyg av mig. Men jag tyckte om boken och det känns som en bra utgångspunkt när jag senare måste förklara världens hemskheter för min son. Att den ger hopp inför framtiden är också viktigt, för det blir ju hela tiden bättre.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Aftonbladet, …och dagarna går, Barnebokkritikk (norsk)

Bokbloggsjerka v 6 – Utländska bloggar

Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Följer du någon utländsk blogg? I så fall vilken/vilka?

Jag följer inte någon utländsk bokblogg, men jag läser regelbundet Ms Blog, den amerikanska feministiska tidskriften Ms Magazines blogg. Där skrivs det en hel del om böcker, bland annat så sammanställde de århundradets bästa feministiska fackböcker 2011. Där föddes min idé om en feministisk litteraturkanon för svenska feminister.

Det är också en sajt där jag kan få info om det som är heta frågor i USA när det kommer till feministiska spörsmål och de har även koll på saker som händer i hela världen. Jag kan rekommendera sajten varmt och om du känner att du har råd är det även trevligt att få en tidning neddimpande i lådan ett par gånger om året.

Vi måste kunna prata om mäns näthat mot kvinnor!

I dagarna efter Uppdrag Granskning har röster höjts för att det minsann inte bara är kvinnor som utsatts för hot och kränkningar. Det är självfallet sant. Pär Ström och Per Gudmundsson har nämnt i debatten och jag har ingen anledning att betvivla att de utsatts för hot.

Idag läser jag denna eminenta artikel av Lisa Magnusson och om den undersökning hon hänvisar till stämmer så finns det en undersökning som visar att majoriteten av de som näthatar är män och en ännu större majoritet av dem som får ta emot hatet är kvinnor. Lisa har en viktig slutpoäng om denna hos några män så hatade SCUM-manifestpjäsen. Varför var det inte den manliga regissören som fick hot, utan bara den kvinnliga skådespelaren?

Varför kan vi få inte få prata om att kvinnor utsätts för hot och trakasserier för att de är kvinnor som uttalar sig i offentligheten om feministiska frågor? När det talas om våld mot exempelvis homosexuella så hörs det sällan en kör för att minsann heterosexuella också utsätts för förföljelse. Det är enbart rasister som skriker att svenskar också blir utsatta för rasism. Men när det kommer till våld och hot mot kvinnor så är vissa män där och gråter och kräver att också hat mot män ska belysas. Måste vi alltid belysa allting samtidigt? Och är det ens jämförbart? Som Lisa skriver, får män höra att deras kukar ska stekas i smör?

Skåhlberg, Anette & Dahlquist, Katarina; Kalle med klänning; 2008

Kalle med klänningJag har hört en del kritik mot Kalle med klänning och även Kalle som Lucia att författarna slår in öppna dörrar och/eller överdriver sitt budskap för mycket så att det blir löjligt. Jag håller inte med, även om jag kanske vid fösta anblicken inte känner att kopplingen pojkar och klänning är den största genusfrågan vi brottas idag. Men alla måste inte alltid ta sig an det mest akuta. Naturligtvis inte.

Kalle träffar sina kusiner och vill låna en klänning eftersom det är så varmt. Han älskar den klänning han får och vill aldrig ta den av sig. I skolan blir han retad av de andra pojkarna, men när det visar sig att han har blivit bra på fotboll får han respekt och alla vill ha klänning.

Som sagt är kanske inte hela poängen pojkar (och män) ska kunna ha klänning det viktigaste budskapet att få fram, men det är inte heller det enda jag tycker att boken förmedlar. Klänning är förknippat med duktiga söta flickor och inget man leker eller upptäcker världen i. I Kalle med klänning får klänningen en liten revansch och här kan man spela fotboll, meka med bilar och spela golf i klänning. Det är inte bara pojkar som behöver få klä sig hur som helst, flickors kläder måste också uppvärderas och inte bara ses som finkläder. Och det har författarna lyckats med!

Läs mer: Adlibris, Bokus, Sagolikt

Andra bloggar: Lyrans Noblesser, Bokmania, Barnboksprat

Åsa Mendel-Hartvig besöker Medborgarplatsen bibliotek 2/3

Orättvist!En av mina favoritbarnboksförfattare, Åsa Mendel-Hartvig, kommer till Medborgarplatsens barnbiblioteket den andra mars klockan ett, för att bli intervjuad om hur man skriver en bra barnbok. Efteråt kan man mingla med författaren. Högläsning för barnen utlovas också.

Mendel-Hartvig har skrivit Orättvist (Olika förlag), som är en av mina absoluta favoriter för små barn. De könlösa barnen (som man kan ana är adopterade, fast det inte sägs i texten) är svartsjuka på varandra för att den ena får det den andra inte får. Den är helt underbar! Hon har även skrivit böckerna om Tessla och hennes mamma och pappa som inte vill. De är också otroligt bra och pedagogiska för små barn.

Jag ska definitivt ta med mig Hugo och gå och lyssna. Någon som vill hänga på?

Istället för #mänsnäthat – #nätkärlek

[youtube http://www.youtube.com/watch?v=k_pLmq8d7Mk]

Jag hoppas att ingen missade Uppdrag granskning igår. Det är verkligen fruktansvärt hur vissa män resonerar och att de känner att de bör trakassera kvinnor för att de har en annan åsikt. Vad är det för människor? En kille var modig nog att ställa upp på en intervju och det var intressant att höra att han tyckte att hånfulla kränkningar är helt ok eftersom det enligt honom betyder ”tagga ner”. Varför skrev han inte det? Stundens hetta. Men det borde inte finnas där hos någon att i stundens hetta kasta ur sig hot och tackraserier.

På den här bloggen har det inte kommit några hot, men en del tackraserier har jag fått utstå. Den värsta handlade om att min son skulle ta livet av sig i framtiden om inte samhället tvångsomhändertog honom. Mitt brott? Att jag är feminist. Gör nu som det står på bilden nedan och skicka kärlek till de journalister och bloggare du gillar! Låt hat bli till kärlek. Jag har fått lite #nätkärlek och även givit och det känns alldeles underbart!

Nätkärlek

Laretei, Käbi; Såsom i en översättning; 2004

Såsom i en översättningKäbi Laretei levde sina första 18 år i Estland. 1940 flydde hon till Sverige med sin familj för att undgå deportering till Sibirien. Hon skulle inte återvända förrän 1988. I Sverige är Käbi Laretei känd som den berömda konsertpianist hon är, men som så många andra kvinnor är hon även känd för att hon varit gift med en känd man. Käbi var gift med Ingmar Bergman i tio år och de fick sonen Daniel.

I Såsom i en översättning skriver hon om sitt liv som pianist, som mamma, som hustru och som estlandssvensk. Boken börjar med hennes första resa till Estland efter att hon lämnat landet och hon gör den tillsammans med Daniel. Det är en stark skildring av känslan att återse sitt hemland, ett land som inte riktigt känns som sitt längre, fast alla talar ens språk. Hon berättar också om hur svårt det är att få sina böcker översatta till sitt eget modersmål, ett språk som faktiskt förändrats och inte är precis som hon minns det. I övrigt skriver hon livets händelser från olika synvinklar. Hennes förhållande med Ingmar verkar i ena stunden vara ett dödsdömt förhållande med en egoist och i andra sidan mycket kärleksfullt. Hon har också en kluven syn på hur hon har behandlat sina barn.

Jag tyckte mycket om att läsa den här självbiografin. Syftet var att lära mig mer om estniska kvinnor och det har jag fått veta lite om, men framförallt har jag fått veta med om Käbi Laretei och det var verkligen spännande. Bokens titel anspelar på Ingmar Bergmans film, Såsom i en spegel, och syftar på hela kärnan i boken som är språket. Att ha ett annat modersmål än folk runtomkring innebär att leva i en översättning.

Påminnelse: Nominera till feministisk litteraturkanon

Feministisk litteraturkanon

Jag vill bara påminna om att ni fortfarande kan nominera till feministisk litteraturkanon. Nominering pågår nu fram till 20 februari. Sedan ska en expertjury ta fram en kanon.

Expertjuryn består av:

Ebba Witt-Brattström, professor i litteraturvetenskap vid Helsingfors universitet.

Karin Olsson, kulturchef på Expressen.

Anna Wåglund, kommunikationschef på Stockholms Stadsbibliotek.

Mia Latvala, bokbloggare och bibliotekariestudent.

Och så jag, Hanna Lager, webbredaktör på Folkpartiet till vardags och bloggar här på fritiden.

Nominera gärna i kommentarsfältet nedan.

Müller, Herta; Min familj; 1982

Herta MüllerMüllers novell om en familj är en berättelse om otrohet, förnekelse och hemligheter. På endast två sidor får hon ner en historia som utgår från ett släktträd och där det enkelt förklaras att ”far har en ett barn med en annan kvinna” och ”far ger det andra barnet julklappar”. Sedan går hon längre tillbaka i tiden och konstaterar att ”andra säger att mor har en annan man till far” och ”folk säger att han (morfar) (…) hade ihop det med någon annan”.

Novellen är mycket kort, men också mycket kärnfull. Jag fastnade direkt för den och läste varje rad flera gånger. På två sidor lyckas hon fånga så mycket och det som Müller är så bra på, att skildra en krypande instängdhet, kommer också fram i den här novellen. Nu är det inte diktaturen i Rumänien som stänger in något, utan skvaller och gamla förlegade normer.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Novellvåg 2013

Bloggaren Anna som skriver på …och dagarna går utlyser novellår i år. Eftersom jag redan läst så många noveller i år är det självklart att jag är med! Efter litauiska och lettiska noveller måste jag såklart göra slag i saken och läsa etniska noveller, eller hur? Och när jag läste om Annas novellutmaning passade jag på att läsa två berättelser ut Nobeller – noveller av nobelpristagare. Såklart läste jag två kvinnor och två som passar att recensera här. Jag lägger upp en redan nu ikväll.

Jag har brutit ur novellerna ur skönlitteraturen i mitt virtuella bibliotek och du kan finna dem här.