Det här är barnboken om Rosa Parks protest på bussen som blev startskottet för fler rättigheter för svarta i USA, utgiven på Alvina förlag. Märkligt nog är författarna två italienare. De är dessutom män och mina fördomar sa då att detta förmodligen inte är en bok med genustänk, och där fick jag rätt. Dock är historien om Parks otroligt viktig ur feministisk synpunkt så självklart platsar boken här.
Ben och hans morfar besöker Henry Ford-muséet i Detroit och där visar morfadern en buss. Han berättar att han en gång har åkt med just den bussen och att det satt en svart kvinna där som vägrade att resa på sig för en vit. Han berättar om hennes mod, samtidigt som han inte förnekar sin egen feghet. Boken är en liten berättelse om afroamerikanernas historia och den slutar finns med att morfadern öppnar en tidning och ser en man som är lika mörk som han och Ben. Barrack Obama får man förmoda.
Jag kan inte låta bli att bli aningen besviken på att det inte fick vara en liten flicka som skulle få Rosa Parks som sin hjälte och det är lite för könsstereotypa skildringar av huvudpersonerna för att boken ska få ett jättehögt betyg av mig. Men jag tyckte om boken och det känns som en bra utgångspunkt när jag senare måste förklara världens hemskheter för min son. Att den ger hopp inför framtiden är också viktigt, för det blir ju hela tiden bättre.
Läs mer: Adlibris, Bokus, Aftonbladet, …och dagarna går, Barnebokkritikk (norsk)
Käbi Laretei levde sina första 18 år i Estland. 1940 flydde hon till Sverige med sin familj för att undgå deportering till Sibirien. Hon skulle inte återvända förrän 1988. I Sverige är Käbi Laretei känd som den berömda konsertpianist hon är, men som så många andra kvinnor är hon även känd för att hon varit gift med en känd man. Käbi var gift med Ingmar Bergman i tio år och de fick sonen Daniel.
Müllers novell om en familj är en berättelse om otrohet, förnekelse och hemligheter. På endast två sidor får hon ner en historia som utgår från ett släktträd och där det enkelt förklaras att ”far har en ett barn med en annan kvinna” och ”far ger det andra barnet julklappar”. Sedan går hon längre tillbaka i tiden och konstaterar att ”andra säger att mor har en annan man till far” och ”folk säger att han (morfar) (…) hade ihop det med någon annan”.
