Recension: Nguyễn Phan; Que Mai; När bergen sjunger; 2020

När bergen sjunger är en bok om Vietnams historia, som precis kommit ut på svenska på Historiska Media. Nguyễn Phan Que Mai är född och uppvuxen i Vietnam och bor nu där och i Indonesien. Boken behandlar åren från början av 1900-talet fram till idag, med fokus kring 50-ta.et och 70-talet.

Huong lever med sin mormor i Hanoi. Det är krig och hela Huongs familj är ute och strider på olika sätt. Mormodern berättar för henne om en annan kamp, för många år sedan, men hon haft efter den så kallade jordreformen i Vietnam. Huongs mormor var affärskvinna och ansågs fel och hon förlorade många av sina nära och kära. Huong lever i en annan tid med killar och skola och kompisar. Men hon märker också av rätt och fel. Hennes mormors affärsverksamhet ställer till bekymmer för henne. Hennes största problem är dock att hennes pappa är försvunnen efter kriget och att hennes mamma är deprimerad och inte bor hemma.

När bergen sjunger är en spännande familjeskildring och jag uppskattade de två olika perspektiven med både mormodern och barnbarnet. Båda går igenom svåra tider, men de kan finna styrka i varandra. Det jag tyckte mest om var gestaltningen av relationerna i boken. Några var mer komplicerande än andra. Livet och alla hemska upplevelser har präglat dem. Bokens mest känslosamma del var när mormodern bestämde sig för att fly till Hanoi och längs med vägen, tvingades lämna sina barn ett efter ett. Eller, mest känslosamt var det när hon åkte för att hämta tillbaka dem.

Det gjorde inte boken rättvisa att jag läste den precis efter att jag läst Em av Kim Thúy, som är det vackraste och bästa som jag läst om Vietnamkriget. När jag kom in i boken blev det bättre och det var en fantastiskt fin berättelse om flera generationer människor i Vietnam och allt de råkat ut för, för att de inte var kommunister.