Recension: Korneliussen, Niviaq; Blomsterdalen; 2020

Min andra bok på danska som jag läst ut i år är Blomsterdalen av grönländska Niviaq Korneliussen. Den var lite seg så det tog mig flera månader innan jag tagit mig samma så pass mycket att den kunde läsas ut. Niviaq Korneliussen och jag träffades på bokmässan 2018 och jag fick en pratstund med henne. Blomsterdalen är tämligen ny och finns inte översatt til svenska. Den är nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2021.

Det grönländska samhället är svårt drabbade av självmord. Många unga, inte sällan HBTQ-personer, tar sitt liv. Bokens huvudperson kan inte släppa det faktum att så många unga som henne, inte finns längre på grund av att de själva valt att avsluta sia liv. Det har blivit mer verkligt efter att hennes flickväns kusin begått självmord och hela de familjen är i sorg. Huvudpersonen flyttar till Danmark för att plugga, men roar sig inte där och åker hem över jul.

Blomsterdalen är en allt annan än munter historia. Korneliussen vill lyfta det fruktansvärda i att många unga tar sitt liv på Grönland. Tyvärr blir det lite väl mycket för mig. Det är psykisk ohälsa hos huvudpersonen, som är intressant att följa, men så radas det upp en massa andra fall med självmord som jag nästan tycker är för mycket. Det är inte alltid det som passar i en debattartikel som också passar i en roman. Jag tyckte mycket bättre om Homo Sapienne. Blomsterdalen är ganska annorlunda och rakt igenom svart.

Niviaq Korneliussen är en fantastiskt spännande röst från Grönland. Jag gillar att hon inte censurerar sig och sexscenerna är rätt så grova. Ingen finkänslighet här och det tycker jag är uppfriskande. Även om Blomsterdalen inte riktigt hörde till mina favoriter, så är jag oerhört spänd på vad hon ka komma ut med senare. Hon beskriver livet på Grönland för ungdomar och för HBTQ-personer med värme, samtidigt som vi förstår att det är allt annat än lätt att bo så isolerat på en ö där alkoholism och självmord är så vanligt.

När jag träffade Niviaq 2018 så sa hon att hon höll på med en bok som skulle bli svartare och annorlunda än hennes debutroman, och det kan man verkligen säga att hon gjorde!