Julakuten för ensamma hjärtan av Callum Bloodworth var den andra julboken jag läste. Den utspelar sig i Stockholm och handlar om två väninnor. Jag tyckte att den hade många fina feministiska drag och därför recenserar jag boken här. Julakuten är utgiven på Bazar förlag och jag lyssnade på den på Storytel, inläst av Charlotta Jonsson.
Elsa är singel och har blivit av med sin lägenhet och flyttar tillfälligt in i en stuga på Ekerö vid Drottningholm. hon och hennes bästa vän Sofia har kommit på den briljanta idén att under julhelgen bringa julgäldje till dem som har det svårt och startar Julakuten. Det är en pimpad minibuss som de ska köra runt med. Sofia tvingas åka till Luleå för att ta hand om sin mamma och blir borta längre än väntat, så Elsa måste fixa allt själv. Hon är oerhört nervös och det blir inte bättre när hon tar upp en liftare i form av en jultomte som strippar i hennes bil.
Julkauten är en varm bok om vänskap och om sorger och att finna sig själv igen. Det finns kärlek i boken, men den är ganska underordnad. Faktiskt finns här även det obligatoriska hemska exet, men han spelar mer rollen av att vara en del i Elsas uppgörelse med sig själv och sina egna sorger. Det var en fin berättelse och hela idén med den pimpade minibussen var rolig och en julig inramning. Men för guds skull, lek med namn är bara krystat! Först var Kristin Emilssons Julia Gran och så Elsa Olofsdotter i den här. Bara nej till sånt.
Jag ville ha en kärleksroman, då därför passade Julakuten inte helt för mitt mood. Men lite fick jag och det var fint. Alla julböcker måste självfallet inte vara kärlekshistorier och det är fint att det finns böcker som fokuserar på annat.
