Sofia Stenström har översatt de dikter från tiden 1966-69 nav Elfriede Jelinek som hon anser vara översättningsbara. När jag letade efter isländsk lyrik fann jag den här boken och slängde den i lånekorgen. Mitt intresse för lyrik har successivt kommit tillbaka (det var som störst när jag var 19-20 år i slutet av 90-talet).
Det är svårt att säga exakt vad det var som fångade mig i Jelineks dikter. Jag minns inte så många av dem i efterhand (jag läste dem för två veckor sedan). Det enda jag minns är just känslan. Jag kände mig glad och jag gillade vad jag läste. Det är vardagliga dikter om känslor, miljöer och situationer och or det är lätt att känna igen sig. I en och annan dikt lyser Jelineks feministiska idéer igenom. Den här svenska diktsamlingen är tunn, men det finns ändå en hel del att bläddra runt bland och läsa lite här och lite där. Precis så som jag gärna läser dikter.
