Den tyska terrorismen hade en lång förhistoria. Helga Hirsch, tysk journalist, har med hjälp av arkivmaterial och intervjuer med kvinnor försökt att teckna en bild hur det var att leva som kvinna i 1950-talets Tyskland, den period då medlemmarna i Rote Arme Fraktion växte upp. Hirsch har träffat kvinnor från båda sidor det som skulle bli muren och kvinnor som hade deporterats från de gamla tyska områdena i öst. Boken heter Endlich wieder leben, äntligen kan vi leva igen.
1950-talet var på många sätt en mycket speciell tid i Tyskland. I DDR gick det nästan tre kvinnor på en man i åldern 18–30 år. Också i väst levde många ensamma eller med någon amerikansk ”onkel” som i sin tur var gift hemma i USA. Jämställdhet stod inte överst på listan i väst, men i DDR satsade man hårt på att befria kvinnor från barnpassningens plikter. Bland annat med hjälp av barnkrubbor dit alla barn lämnades på måndag morgon och för att hämtas på fredag eftermiddag.
1960- och 70-talets vänsterrörelse skulle komma att kritisera det tigande som de uppfattade från det gamla etablissemanget. Dit hörde också RAF. Efter andra världskriget skedde visserligen en bred utrensning av nazistsympatisörer, men det ansågs ohållbart att rensa ut alla. Många ansågs ”bara” ha varit enkla byråkrater och gjort vad de blivit tillsagda. Det var den mentaliteten som den tysk-judiska filosofen Hannah Arendt kom att kalla ”den banala ondskan” när hon beskrev rättegången mot krigsförbrytaren Adolf Eichmann. Många tyska judar som hade haft för avsikt att återvända hem efter kriget valde att inte göra det eftersom de inte kände sig välkomna.
Bokens titel syftar till den tid som kom efter kriget och efter att Tyskland mer eller mindre legat i ruiner. Livet för kvinnor i de båda tyska staterna var både lika och samtidigt mycket olika på 50-talet. Hirsch kallar det för motsatsernas årtionde. De politiskt engagerade riskerade i DDR att bli fängslade alternativt desillusionerade när de senare förstod att socialismen inte fungerade. I väst kom en våg från USA in där ny musik och mer konsumtion var ett lyft för de unga. Denna våg fanns även i DDR, men motarbetades hårdare och av andra typer av krafter än i väst.
Två parallella system växte upp på var sin sida gränsen och människorna skulle komma att växa upp i helt olika länder, men under 50-talet hade den nya tiden bara börjat. För kvinnorna innebar den nya tiden på ena sidan ett liv med materiellt hög standard, men med konservativa värderingar om familjeliv och kvinnans plats i hemmet. På andra sidan handlade det om ett liv med politiskt förtryck, men där kvinnor också skulle arbeta och bidra till försörjningen. I väst hade kvinnorna det privilegiet att de kunde engagera sig i den feministiska kampen, vilket flera av de intervjuade också gjorde.
Läs mer: Adlibris, Bokus (endast på tyska), Magasinet Neo
2 pingar
[…] som jag också läst på tyska, Patentöchter av Julia Albrecht och Corinna Ponto och Endlich wieder leben av Helga Hirsch. Den första handlar om ett dåd utfört av Baader-Meinhofligan och den andra om […]
[…] Helga Hirsch – Endlich wieder leben: Om tyska kvinnor på båda sidor om det som skulle bli muren på […]