Sara Lövestams privatdetektiv Kouplan är nu inte längre den papperslösa detektiven, utan bara en på ett bibliotek praktiserande flykting med uppehållstillstånd. Finns det hjärterum är den sista boken i serien och i den ska allt summeras. De andra heter Sanning med modifikation, Önska kostar ingenting och Luften är fri.
Kouplan jobbar som sagt på bibliotek och lever ett ganska lugnt liv. Han är inneboende hos två andra transmän som är ett par. Han försöker samtidigt lösa sitt eget mysterium, han vill hitta sin familj. Han återvänder till sitt tidigare kollektiv för att leta efter bilder. Där får han veta att hans vänner tror att en papperslös mördats av Kouplans fd arbetsgivare. Samtidigt ligger en Victor Holmberg i en säng i Uppsala och är rädd för att de förflutna håller på att hinna i kapp honom. Det är upplagt för ett rafflande avslut.
Det var en fantastiskt fin bok och betydligt mer blodig än de tidigare. Men morden är egentligen inte det som står i centrum. Kouplan vill hitta sin familj och hoppas att de respekterar honom för den han är, vilken inte är densamma som de tror att han är. Jag tyckte mest om att läsa om sökandes efter familjen och mindre om själva deckargåtan, även om den också hade sin roliga ljuspunkter. En rolig grej med dessa deckare är att Lövestam återanvänder sina gamla karaktärer. Böckerna är också politiska, feministiska och transpositiva. Det behövs i övrig deckardjungel.
Det var tur att jag åkte till Portugal och fick annat att tänka på när den här var utläst. På så sätt slapp jag den stora tomheten.
2 kommentarer
Jag har bara läst hennes grammatikböcker, men vill verkligen läsa den här serien också. Särskilt efter att ha läst så mycket positivt om böckerna, bland annat här och nu, och intervjuat henne i min blogg och lyssnat på henne på Sigtuna litteraturfestival.
Författare
Så var det för mig också och jag kan verkligen rekommendera dessa! Och du, det kommer en ny grammatikbok snart 🙂 Coolt, jag skulle gärna också lyssna på henne (och prata med henne såklart)!