Ace awareness week 2022: Elin Westöö om aromanticism

Följande text är ett gästinlägg av Elin Westöö, som du kan hitta på Instagram och blogg. 

När jag läste om asexualitet dök också en annan identitet upp som också finns inom bokstaven A i HBTQIA+ nämligen aromantisk. Aromanticism, eller aromantik, är inte samma sak som asexualitet utan en egen identitet. En aromantisk person är en som aldrig eller väldigt sällan känner romantisk attraktion.

För majoriteten av människor är den sexuella och romantiska attraktionen sammankopplade. Man blir helt enkelt både kär och sexuellt attraherad av samma typ av personer. För asexuella och aromantiska är det inte så det fungerar.

En aromantisk person kan vara asexuell också men kan ha andra sexuella läggningar som heterosexuell, homosexuell, o.s.v. Du känner dig då sexuellt attraherad av andra utan att bli förälskad eller känna den typen av kärlek. Vart går då gränsen mellan vad som handlar om sex, romantisk kärlek och fysisk närhet mellan vänner? Det är så klart inte möjligt att alltid dra någon sådan och det är alltid individuellt. Aromanticism är också ett spektrum med många olika sätt att vara. Här finns också mikro-identiteter som t.ex. demiromantisk, grey-romantisk och aegoromantisk. Det går att läsa mer på sidan AUREA.

Den aromantiska flaggan som de flesta använder skapades 2014 och har ränder i två nyanser av grönt, grått, vitt och svart. En förkortning av aromantisk är på engelska aro och en person som är både asexuell och aromantisk kan kalla sig aroace.

För mig var det en stark upplevelse att läsa om detta. Det var som att hitta ord för min identitet som jag sökt hela livet men inte vetat om att jag saknade. Jag har aldrig varit kär eller relaterat till en annan person på det sättet vilket har lett till att jag känt mig väldigt annorlunda.

I samhället finns starka normer kring både sexualitet och romantisk kärlek. Vår västerländska kultur är tydlig präglad av berättelser, föreställningar och förväntningar kring detta. En amerikansk professor i filosofi, Elizabeth Brake, formulerade termen amatonormativity (eng.): att en tvåsam sexuell och romantisk relation är det centrala målet för alla människor. Det finns många som hamnar utanför den normen t.ex. en del asexuella, polyamorösa, en del av dem som identifierar sig som fetischister och så klart aromantiska.

För att förstå hur det här påverkar oss kan du t.ex. försöka tänka på det när du lyssnar på radio. Hur många låtar hör du som inte har romantisk kärlek som centralt tema? Och när du ser en film, läser en bok eller följer en tv-serie: kan du hitta en karaktär som helt saknar kärleksintresse? Alltså, en karaktär som inte är psykopat utan framställs som positiv.

Detta brottas Georgia med i boken Loveless av Alice Oseman. Hon känner ett starkt utanförskap och undrar över varför hon inte känner saker som hennes jämnåriga tar för givet. Hon älskar romantiska filmer och känner stark oro inför sin egen framtid om hon aldrig ska få till det här med kärleken. Att inte se sin egen upplevelse representerad i media eller pratas om kan vara väldigt tufft för unga som söker sin identitet och väg i livet. Aromantisk är en identitet som lätt glöms bort och även de som gärna skriver ut bokstaven A i slutet av HBTQIA+ kan missa att den inte enbart står för asexuell.

När jag fick lära mig om detta ville jag söka kontakt med andra. Jag hittade internet-forumet  www.arocalypse.com och blev inkluderad i en samtalsgrupp. Det betydde väldigt mycket att få möjlighet att prata med andra som jag hade gemensamma erfarenheter med. Behovet av mötesplatser för aromantiska är stort världen över. Jag har hört så många berättelser från aromantiska i olika länder om hur de tvekar inför att ta kontakt med HBTQIA+-sammanhang då de inte vet om aromantiska är inkluderade och att många inte vågar komma ut ens inför vänner och familjemedlemmar. Det är många som tycker det känns för tungt att behöva förklara vad sin identitet handlar om.

Under den sista tiden har jag tänkt särskilt mycket på en ung tjej som var med på ett av samtalen. Hon var från Iran och berättade att hon inte hade någon möjlighet att vara öppen med att hon är asexuell och aromantisk och inte kan leva livet som hon vill. Men hon tyckte det var väldigt viktigt att sprida kunskap och arbetade därför med att översätta information om båda dessa identiteter till persiska. Mötet med henne fick mig att lova mig själv att försöka göra det jag kan. Och det är bland annat därför jag tackade ja till att gästblogga här.