När jag första gången läste om Gabi Beltráns uppväxtskildring från Mallorca tänkte jag att jag måste läsa den. Återvändsgränder utspelar sig på Mallorca, långt från charterparadisen. Boken är utgiven på Galago. När jag planerade att åka till Mallorca 2014 fann jag ingen litteratur ifrån ön, mer än George Sands En vinter på Mallorca. Nu är Gabi Beltrán en man och boken är verkligen inte en given feministisk bok, men jag ska återkomma till varför jag tycker att den ändå platsar i ett feministisk bibliotek.
Gabi växer upp i Palmas ruffiga kvarter och hans vänners mammor är inte sällan prostituerade. Det är en fin vänskap mellan kompisarna, men de slåss, tar droger och stjäl. Gabi vill fjärma sig från det livet, känna sig fri och läsa böcker. Trots att han gör försök, återkommer han alltid till sina kvarter. Hemma är mamman våldsam och bär på ett tungt förflutet som går ut över barnen. Pappan är frånvarande och Gabi söker efter sin fars historia.
Varför tycker jag att den här brutala uppväxtskildringen i manliga miljöer platsar i Feministbiblioteket? Jag tyckte att Gabi Beltrán skildrade en värld av fattigdom där du både känner trygghet och otrygghet. Han berättar om sin tonårstid där han har en stark önskan att få vara den han är, men inte klarar det bland de kompisar han har. Han snor pengar och går till prostituerade, men drömmer om trygghet och en kärleksfull mamma. En mormor och en trettiårig svensk kvinna får ersätta den känslomässigt frånvarande mamman. Jag kände att det var en bok om fattigdom och misär, men också om en mansroll som verkligen inte passar alla män.
En lite spännande sak är att författaren Gabi Beltrán är själv serietecknare, men i den här boken är det Bartolomé Segui som står för illustrationerna. Segui är också uppvuxen på Mallorca. Jag undrade lite över varför Beltrán inte tecknat sin egen uppväxtskildring. Han kanske inte ville teckna sig själv?
Återvändsgränder var en mycket fin bok som manade till eftertanke. Nu har jag aldrig varit på charter till Mallorca och åkte dit först 2014, så jag har inga minnen av hur den delen såg ut på 80-talet. Ändå kan jag såklart känna kontrasterna med de partajande svenska turisterna och de fattiga spanska familjerna i Palmas slumkvarter. Jag ville läsa en bok från Mallorca av någon därifrån inför min resa då, men fann ingen, men kan konstatera att Återvändsgränder är den perfekta boken inför en sådan resa. Måste också säg att även om du inte ska åka dit eller har varit där, så är den fortfarande lika läsvärd.
2 kommentarer
Läste just ut den. Blev så berörd.
Författare
Ja, den är verkligen fin!