Recension: Westö, Kjell; Tritonus; 2020

TritonusKjell Westö har jag fått tips om när det kommer till män som ifrågasätter mansrollen. Jag älskade hans bok Hägring 38 och när mina bokcirkelkompisar ville läsa hans helt nya Tritonus, var jag inte sen att haka på. Boken är utgiven på Förlaget och här i Sverige på Albert Bonniers förlag. Jag lyssnade på Kjell Westös egen inläsning på Storytel.

Thomas Brander är en känd dirigent som känner att livet, kärleken och karriären rinner honom ur händerna. Han har tagit allt som han tjänat och bygger ett enormt hus på en ö i finska skärgården. Där är han granne med Reidar Lindell, som också han är musiker, men mer på hobbybasis med ett band som övar i hans garage. Både Brander och Lindell är ensamstående, Brander frånskild och Lindell änkeman, och de utvecklar någon form av vänskap.

Jag skulle säga att Tritonus är en bok om manlig vänskap, manlighet och om att konfrontera sin demoner. Både Brander och Lindell har saker i bagaget de inte är stolta över och som de borde prata om, men inte gör. De få gånger de talar om sina problem, viftar de snabbt undan dem och gör allt för att samtalsämnet ska rinna ut i sanden. De få gånger någon pratar om sina problem med dem är det ungefär samma sak. Detta även om Lindell till yrket är psykolog. Deras vänskap sätts å prov när Lindell ber Branders att tala med pojken Jonas, som blivit nynazist.

Kjell Westö är bra på att skriva om manlighet och ifrågasätta den. Det är därför jag tycker att hans böcker passar fint in på en feministiska blogg, även om den är skriven av en man och handlar – tämligen uteslutande – om män.

Författarinläsningen gjorde läsupplevelsen till ett rent nöje. Det är underbart att lyssna på finlandssvenska böcker på finlandssvenska. Jag slogs flera gånger av hur ordrik Westö är. Han beskriver med en detaljrikedom, som mot förmodan aldrig blir tråkig. Tritonus handlar egentligen inte om någonting och det händer inte särskilt mycket i boken, ändå tyckte jag att den var fantastisk och längtade till nästa lyssningsstund.

I min bokcirkel finns det dem som inte gillar Westö och det kan jag mycket väl känna förståelse för. Som det framgår av den här texten tillhör jag inte dem. För mig är han en fantastisk författare som jag är glad över att jag inte läst så mycket av. Nu finns det mer att upptäcka. Imorgon är det dags att prata om Tritonus i bokcirkeln och det ska bli spännande. Av oss deltagare kommer det förmodligen både att vara personer från Sverige och Finland med och jag kommer inte att kunna hålla mig från att prata om den underbara finlandssvenska dialekten och dess ord!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.