Varför har jag inte läst Kroppspanik förrän nu? Efter att själv blivit illa behandlad i vården för att jag är tjock tog jag mig i kragen och läste Julia Skotts bok om fettförakt.
Hade jag lite tvivel på om att man bör tala om fettförakt innan så har jag det definitivt inte nu. Julia Skott förnekar inte att överviktiga ligger i riskzonen för olika sjukdomar och åkommor, men hon trycker på att många överviktiga är fullt friska samt att vissa normalviktiga är sjuka. Således bör en överviktig med perfekta värden inte få rådet att gå ner i vikt av en läkare. Skott visar på att det inte bara en kränkande mot patienten, utan i vissa fall kan bli direkt livsfarligt. Många läkare bedömer att tjocka människor är sjuka för att de är tjocka och det har hänt mer än en gång att de missat de verkliga orsakerna. Det fanns en kvinna som dog för att hennes läkare trodde att hennes symptom berodde på övervikt. De berodde i själva verket berodde på något helt annat.
Sluta fokusera på vikten är ett viktigt budskap i boken. Man ska ta för att vara hälsosam och för att man mår bra av det, inte för att ”komma i bikinin”. Allt ska inte gå ut på att gå ner i viktigt och underförstått se bättre ut. Låt oss tjocka vara tjocka om de så önskar och fokusera på hälsa istället för vikt. Det behöver inte hänga ihop. Många smala personer lever betydligt mer ohälsosamt än många tjocka, men får ingen skit för det.
Skott går också igenom varför bantning oftast leder till mer viktuppgång efteråt och att BMI inte är ett bra verktyg. BMI var för övrigt tänkt att räknas på en population, inte på individer. Som individer är vi olika och det är ju kul att garva åt tjockisar som påstår sig ha kraftig benstomme, men Skott menar att detta faktiskt är sant. Det också många andra skillnader. Jag kände så med detta eftersom jag själv länge misstänkt att jag väger mer än andra med liknande kroppsform. Jag ligger på gränsen mellan överviktig och fetma enligt BMI och innan viktnedgången under graviditeten var jag på gränsen till svår fetma. För att bli normalviktig måste jag i dagsläget gå ner ca 15 kg. Detta efter att ha gått ner ca 10 kg under graviditeten. De som känner mig håller nog med mig om det absurda i detta.
Jag känner mig så stärkt nu i att bara vara som jag är. Det är inte min övervikt som ska bekämpas, det är min åkommor och mina dåliga vanor. Jag ska träna för att jag vill vara frisk och hälsosam. Jag ska äta mindre godis för att det inte är nyttigt. Jag ska inte undvika allt gott här i livet. Jag ska njuta av mat, choklad och vin, inte unna mig. Men framför allt ska jag sluta att prata om vikt i negativa termer. Jag ska aldrig säga att det är dags att jobba på beach 2017, att jag inte borde ta en bulle eller att ursäktande förklara varför jag äter godis. Häng på du också, så kan vi göra ven här världen till en lite bättre plats att leva för oss överviktiga!
2 kommentarer
Just det här budskapet som genomsyrar boken om att fokusera på det en mår bra av istället för vikten tyckte jag väldigt mycket om. Jag hade lite svårt för hur den var skriven, men överlag tycker jag det är en bok som fler borde läsa.
Författare
Jag gillar hennes stil, men det är ju en smaksak. Visst borde fler läsa den! Oerhört intressant det där med att bmi var tänkt över en hel population men används av läkare hej vilt på individer.