«

»

Jul 05

På en strand i Sihanoukville – kapitel 3

Wat Arun

Detalj från pagoden Wat Arun i Bangkok.

Då var vi framme vid kapitel tre i följetongen På en strand i Sihanoukville, men följetong som jag skriver lajv för bloggen. En kort resumé: Nina och Calle har träfats på en bar i Bangkok och nu har de gått på Grand Palace tillsammans.

– Sätt dig bredvid Zlatan där borta!

Calle pekade på ett bord med tre lediga stolar och en äldre man som åt ensam. Nina hann undra i ungefär tre sekunder varför Calle kallade honom Zlatan innan hon såg likheterna. Han var en butter man på kanske 75 år och han hade ett asiatiskt utseende. Detta till trots var han oerhört lik den kände fotbollsspelaren. Nina började fnissa.  Hon slog sig ner snett mitt emot ”Zlatan” och försökte att inte titta på honom. Fnisset bara bubblade i henne. Hon försökte tänka på allvarliga saker, men förgäves. När Calle kom blev de värre. Hon såg att han direkt fattade vad hon skrattade åt och att han försökte undvika hennes blick. Deras ögon möttes och stort fniss sipprade ut. ”Zlatan” tittade irriterat på dem och de skakade av halvkväda skratt. Det gick snart över i ett okontrollerat asgarv och Nina kände att alla hämningar släppte.

De torkade tårarna och åt lunchen under fniss. Restaurangen var inte den bästa, men ganska dyr om man jämför med priserna på Kao San Road. Besöket på Grand Palace var fantastiskt mäktigt, tyckte Nina, och efter lunchen skulle de ta en flodtur och se Wat Arun. Det var en pagod täckt i mosaik som Nina inte hade hört talas om och som Calle sa att han inte heller hade sett. Deras samtal flöt på bra och Nina kände sig mer och mer bekväm ju längre dagen gick. Asgarvet hade definitivt släppt på spänningen dem emellan.

Men elefanten i rummet fanns där hela tiden. Eller kanske var det bara i Ninas huvud som det fanns en elefant i rummet. Hon undrade vad Calle skulle göra sedan. Hon ville att han skulle fråga henne mer specifikt. Samtidigt som en del av henne tyckte att det vore en bra idé att resa ensam så tänkte en annan del på den tågluff hon hade gjort själv några år tidigare. Hon var mest ensam och det var inte så roligt. Tillsammans med någon var det dessutom lättare att få kontakt med andra. Hon kände redan nu att hon gillade Calle så pass mycket att hon nog skulle sakna honom när de skiljdes åt.

När de kommit tillbaka till Kao San Road var stämningen förändrad. Båda gick som en katt kring het gröt och Nina kände en enorm frustration över att inte veta om de skulle ses dagen efter, vad Calle hade tänkt att göra och vad hon själv egentligen skulle göra med sin semester. Hon blev avbruten i sina tankar av en försäljare som ville sälja på dem en romantisk resa på floden. Hon blev oerhört generad över att han antog att de varit ett par. Calle såg också ut att vara obekväm, men fann sig och sa att det verkade vara en kul grej. Det var inte så dyrt som Nina befarat och rätt som det var fann hon sig ha tackat ja och betalat en middag följande kväll. Så ok, nu skulle de ses dagen efter. Nina, som kommit fram till att hon inte ville att Calle skulle försvinna ur henne liv lika fort som han hade kommit, andes ut en smula.

Efter denna händelse kände sig Nina djärv nog att ta initiativet och föreslog att de skulle äta middag. De bestämde att de skulle fräscha upp sig först. Tillbaka på hotellet var Ninas känslor helt upp-och-ner. Hon kände sig helt utmattad av dagens anspänning, samtidigt lite pirrig inför middagen och hela tiden låg det som hänt innan resan och malde. Var det någonting hon inte ville så var det att falla för någon ny person och ägna hela sitt känsloliv åt att vara kär. Det var hon klar med för ett bra tag framöver. Dessutom var Calle inte alls pojkvänsmaterial. I alla fall inte för henne. Samtidigt som hon bedyrade för sig själv att det bara var praktiskt och trevligt, la hon en lite mer omsorgsfull makeup än kvällen innan.

De hade bestämt träff klockan åtta, men Nina var klar långt innan dess. Calle hade hotell med pool hade han berättat, så han tänkte ta ett dopp innan middagen. Nina var på gott humör och ville dessutom inte sitta på ett hotellrum och vänta på någon man så hon bestämde sig för att ta en öl i sin ensamhet. Att hon hade en dejt, om än en vänskaplig sådan, senare gjorde att hon inte kände sig lika misslyckad. Hon försjönk i ett evigt hoppande mellan olika sociala medier och kunde kontrastera att inget var nytt under solen. Malin och tjejerna som hon inte träffat på evigheter laddade för att gå ut. Troligtvis på någon privat fest och med mycket gratis alkohol. Thomas hade inte skrivit något och Susanne hade länkat till något fasansfull klyschigt visdomsord. Jävla Susanne. Så insmickrande och så förbannat falsk.

– Så här sitter du vid samma bord som Monica Zetterlund?

Nina tittade upp. Fick se kvinna bredvid henne. Förmodligen amerikanska. Och sjukt lika Monika Zetterlund.

– Hur lyckas du?, frågade och skakade skrattande på huvudet.

Skrattet var återigen förlösande och Nina vågade fråga vad Calle hade för planer. Han sa att han hade en bokad biljett till Siem Reap i Kambodja dagen efter deras båttur. När han sagt det kände Nina en stor besvikelse. Hon hade trott att han också var lite vilsen och hoppats någonstans att han skulle fråga p, de kanske skulle göra något tillsammans. Men hon fick inte vara besviken så länge.

– Vill du följa med?

Kapitel 1

Kapitel 2

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.