När läslusten tar en märklig vändning

Stadsbiblioteket i Stockholm

Jag vet inte riktigt vad det är med mig just nu. Jag har många påbörjade recensionsböcker som jag läser i sällan skådad långsam takt. Det är inte dåliga böcker och det är tämligt lättlästa sådana, men läslusten finns inte riktigt där. Men läser gör jag och det ganska mycket. Jag ligger fyra böcker före målet om 150 böcker i år.

Vad läser jag då? Jo, jag har fått dille på nobelpristagarna! Jag har i skrivandets stund 20 stycken kvar och när någon slags förhoppning om att faktiskt bli klar redan i år. I vanliga fall tar jag ju ett årtionde i taget och förra året var första gången på flera år som jag var ens i närheten. Efter att i januari klarat 50-talet, har jag fortsatt med 40-talet. Där har jag en bok kvar och redan lånat alla på 30-talet.

Nu ska gudarna veta att nobelpristagare är oftast inget man fastnar i och vill sträckläsa. Nej, det är oftast ganska tråkigt och ibland rent plågsamt. Men just nu lockar det mig av någon outgrundlig anledning. Jag har klickat hem flera e-böcker på Amazon för en spottstyver och kollar med bibblan vad som finns. Jag ska också ta och läsa de noveller som finns i Nobeller, där jag godkänt den genvägen (och det gör jag nästan alltid när det gäller de tidiga pristagarna).

Jag varvar ganska otippat med deckare av Peter Robinson på Storytel, inlästa av Tomas Bolme. Det verkar som om jag satt feministisk litteratur på paus, men det är nog ytterst tillfälligt. Att ta vara det jag just nu är sugen på är faktiskt också viktigt! Och kolla in listan nedan, jag är själv rätt impad. (Årtalet inom parentes avser året då personen fick nobelpriset.)

Läst i år

Winston Churchill – Savrola (1953): Smårolig kärlekshistoria mellan rebell och diktatorns fru.

Halldór Laxness – Salka Valka (1955): Oväntat feministiskt om kvinna på Island.

Rudolf Eucken – Jesu livsåskådning (1908): Religiöst dravel.

Sully Prudhomme – Dikter (1901): Inget som imponerade på mig.

Theodor Mommsen – Fältherrar och statsmän i Roms historia (1902): Ungefär så roligt som det låter.

Johannes V. Jensen – Dunderkalven (1944): Novell. Inte helt ointressant om livet på den danska landsbygden på 30-talet.

William Faulkner – Springarspel och fem andra kriminalberättelser (1949): Småroliga kriminalhistorier.

Hanri Bergson – Dreams (1927): Filosofiskt resonemang om drömmar.

Erik Axel Karlfeldt – Vildmarks- och kärleksvisor (1931): Oväntat bra och roliga dikter på rim.

Frans Emil Sillanpää – En mans väg (1939): Kargt, finskt och oerhört tråkigt.

Rabindranath Tagore – Kärlekens gåva och Över mörka vatten (1913): Kärleksdikter från Indien och en svunnen tid.

Läst i år av författare jag läst förut

Elias Canetti – Den räddade tungan (1981): Bättrade på anständigheten då Canetti är för bra för att bara läst en kort novell av.

V S Naipaul – Att läsa och skriva (2001): Novell, utspelar sig i hemlandet Trinidad och Tobago.

Läser just nu

Eugene O’Neill – Lång dags färd mot natt (1936): Drama som sattes upp i Sverige 1956 med bla Jarl Kulle i rolluppsättningen.

Sinclair Lewis – Vanartiga föräldrar (1930): Kommunistiska barn vs borgerliga föräldrar, skrivet 1938. Nyutgivet och finns på Storytel!

På gång

Ivan Bunin – Byn (1933): Verkar inte helt oläsligt. Om en by i Ryssland om jag uppfattat det rätt.

André Gidé – Den omoraliske (1947): Om homosexualitet bland annat. Sägs vara lättläst.

George Bernard Shaw – Major Barbara (1925): Pjäs, den kortaste bibblan hade av Shaw.

Roger Martin du Gard – Släkten Thibault 1 (1937): Vet inte vilka förväntningar jag ska ha på detta.

Paul Heyse – L’Arrabiata (1910): Novell ur Nobeller.

Henrik Pontoppidan – Idyll (1917): Novell ur Nobeller.

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.