Jag lyckas visst med konststycket att ta bilder av oss när vi se lite ledsna ut. Det kanske passar den här bokens tema, men speglar inte riktigt stämningen.
Då jag har zoom-cirklat igen med bokhörnan. Denna gång hade vi läst Lite död runt ögonen av David Ärlemalm. Jag lyssnade på den och tyckte att den var bra på många sätt, men att den hade sina brister. Vi diskuterade mycket kring huvudpersonen Arto och hans relation till sin dotter, vilket man väl får säga var bokens kärna. Min recension på boken kan du läsa här.
För mig blev det en aningens rörig bokcirkel då vår bil levererades efter en minut av mötet och sedan var min familj allmänt störiga (iaf de yngre av familjemedlemmarna). Men det gick det också och ett glas vin fick jag dricka innan mammaplikterna kickade in ingen.
Arto och kriminaliteten
Arto är inte bara en fd knarkare, han är också kriminell. Visserligen var det väl knarket som kom först och med det kriminaliteten, men vi pratade mycket om att han ju är ren, men inte fri från kriminaliteten. Han får sitt liv förstört när han blir falskt anklagad för att sälja knark till minderårig och får sparken från det skolkök han jobbar i. Han får snabbt ett nytt jobb i en lunchrestaurang, men ändå väljer han att stjäla bilar för att få ihop pengar till mat i en månad. Det var en som påpekade att han som person blir aktiv när han blir pressad och därmed handlar istället för att avvakta och se om det löser sig. Vi andra hade mest tänkt att han betedde sig oerhört oansvarigt.
Dotterns lite vuxna sätt
Är dottern lite väl vuxen i sitt sätt? Inte nödvändigtvis säger den som träffat flera barn som förlorat sina mammor. De barn kan växa upp snabbt på kort tid. Det rådde enighet i gruppen att kärleken mellan far och dotter var fin och också trovärdig.
Pappan och socialen
Vi kom också in på socialen och pappans ovilja att ta till sig hjälp. Där var vi lite oense om ifall han haft stöd under tiden efter mammans död eller om han klarat sig helt på egen hand. Jag menade att han stått på egna ben, eftersom han faktiskt säger det till socialtjänstemännen, men där var andra mer osäkra. Hur som helst lyfte jag fram att jag kände viss ambivalens gällande Artos sätt att vägra ta emot hjälp. Mitt förnuft säger att han behöver det och min känsla säger att han inte vill det och därmed bör slippa.
Spänningsroman?
Någon sa att boken marknadsförts som spänningsroman. Vi alla rynkade på näsan åt detta och var rörande överens om att så mycket till deckare var det inte. Att påstå det är att tänja på genren mer än en smula.
Nästa bok
Nästa gång blir det mys! Då ska vi läsa Mhairi McFarlanes Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts. Jag vill egentligen läsa den, men har inget att lyssna på så det fick bli den. McFarlane är min favoritfeelgoodförfattare och med en titel som gör att jag inte kan låta bli att sjunga låten med och av Lisa Ekdahl blir den helt oemotståndlig!
…vem vet inte du, vem vet inte jag…
