Jag fick tips om att läsa Barbara Yelins serieroman Irmina av Punktslut-Carina i Hamburg när vi läst Persepolis tillsammans. Jag tycker om att läsa serier på tyska för att de får mig att läsa på tyska, samtidigt som jag inte känner mig som en komplett idiot som inte fattar någonting.
Det är 30-tal och Irmina får jobb i England och flyttar dit från Tyskland. Hon möter en svart man och alla fördomar och rasism som han utsetts för och hon tar starkt hans parti när hon känner att han blir orättvist behandlad. Hon blir kär, men en dag måste hon åka tillbaka till Tyskland och Hon och Howard förlorar kontakten. Irmina gör allt för att få komma tillbaka till England och tar jobb på ett ministerium, men när det är dags att bli utlandsplacerad, går tjänsten till någon annan.
Irmina blir kvar i Tyskland och kriget står för dörren. Hon träffar en man, en högt uppsatt nazist, som hon gifter sig och får ett barn med. Som fru till en nazist ser hon världen genom hans ögon och den inställning hon hade gentemot Howard, finns inte gentemot Tysklands judiska befolkning. Hon blir också en hemmafru och inte den självständiga kvinna hon varit innan. En dag ska hon återse Howard och det är med enormt blandade känslor.
Barbara Yelin är lika gammal som jag, född 1977, och även om inte det är direkt ungt längre, så ger hon ett annat perspektiv. Irmina är en lite annorlunda bok om andra världskriget och nazismen. Här finns det andra perspektiv som inte alltid kommit fram i annan litteratur om samma tid. Historikern Alexander Korb skriver i ett efterord i boken att hon skildrar dem som stod i första ledet för att ta emot kriget och den nya ideologin – alla människor i deras vardag.
Jag tyckte mycket om boken, men den var lite seg i början. Jag trodde att det berodde på språket – jag läste den på tyska – men jag tror att det var lite väl mycket före och sen gick allt oerhört fort på slutet. Den sista tredjedelen var oerhört spännande. Jag hade gärna diskuterat boken i en bokcirkel och det kanske skulle kunna gå någon gång. Den finns inte på svenska (än), men väl på engelska.
