Kort fakta
Född 1364 i Venedig, död ca 1431.
Skrev kanske det första feministiska verket Kvinnostaden 1405.
Levde samtidigt som och skrev om Jeanne d’Arc.
Christine de Pizans feministiska gärning
Christine de Pizans pappa var läkare och hovastrolog hos Karl V av Frankrike och var anställd hos honom från de Pizan var 4 år gammal. När hon växte upp hade hon tillgång till kungens arkiv och därmed en mängd litteratur. Hennes far och kungens lärare lärde henne läsa och skriva, vilket gjorde henne tämligen unik som kvinna på den här tiden.
Tiden mellan 1393 och 1412 var hennes kanske mest aktiva då hon sker flera hundra noveller och dikter. Hennes mest kända verk Kvinnostaden skrev hon 1405 och den handlar om hur man ska kunna bygga en kvinnostad på kvinnlig kompetens, något som de Pizan ansågs underskattat i samhället. Hennes sista verk var ett beställningsjobb, en hyllningsdikt över krigshjältinnan och martyren Jeanne d’Arc, Song of Joan of Arc.
Idag är Christine de Pizan känd som en av de första feministerna och det är hon för att hon kritiserade hur kvinnorna levde i Frankrike på medeltiden. Hon var djupt religiös som de flesta andra vid den här tiden och ansåg att kvinnor och män hade särskilda egenskaper som de var bra på.
Christine de Pizan och jag
Jag hörde talas om Christine de Pizan första gången på ett föredrag om feminism i Liberala ungdomsförbundet runt 1999. Jag köpte då boken Kvinnliga filosofer från medeltid till upplysning och läste den några år senare. På senare tid har jag börjat irritera mig på att det alltid ska sägas att hon inte är feminist enligt dagens sätt att se, för det tycker jag inte att man ska förvänta sig. Såhär skrev jag i recensionen av Song of Joan of Arc angående Wikipedias text om henne och feminismen:
Pizan var feminist på medeltiden. Hade författaren av denna text förväntat sig att hon skulle vara för delad föräldraledighet? Jag skulle säga att Pizan är mycket före sin tid och hennes hyllningsdikt till Jeanne d’Arc visar på en stark tro på kvinnors förmåga. Jag tycker inte att vi ska döma människor efter deras samtid och förvänta sig att feminister i de förslutna ska ha samma åsikter som vi har idag. Ett särartsfeministiskt tänkande var förmodligen det enda möjliga på 1400-talet, i alla fall om man skulle få anhängare. Och det fick Pizan, även bland män.
Böcker av Christine de Pizan som jag läst och recenserat
Böcker om Christine de Pizan som jag läst och recenserat
