När jag berättade för folk att vi skulle åka till Thailand fick jag ofta reaktionen att personen ifråga minsann aldrig varit sugen på Thailand. Jag funderade lite på vad som får folk att reagera så, men förmodligen är det så enkel som att det upplevs att verkligen alla åker till Thailand.
Förut åkte alla till Kanarieöarna. Det gör folk visserligen fortfarande, men det resmålet har fått en stor konkurrent på vinterhalvåret i Thailand. Kanarieöarna har blivit för kallt. Det är kallt i havet, det är kyligare i luften och en vecka på Lanzarote kan regna bort. Vi svenskar tycks ha blivit kräsnare. Förr såldes resor till Cypern och Tunisien under vintern, men få skulle idag acceptera 15 grader på sin solsemester. Alltså behöver vi åka längre bort.
I takt med att vi svenskar får det bättre har också spanjorerna fått det bättre. Alltså är Kanarieöarna inte billigt i våra ögon. Dessutom har resorna till Thailand blivit enormt mycket billigare och två veckor på Kanarieöarna kostar inte så mycket mindre än två veckor i Thailand. Du tar också lätt igen det du lägger extra på Thailands-resan på plats. Omkostnaderna där är betydlig mindre än i Spanien.
Visst är det fortfarande så att 30 000 är omöjligt för många familjer att spara ihop till (det var det vi betalade), men många fler har idag råd med än de hade för tio år sedan. När tsunamin inträffade 2004 var det många som var på sin livs resa. I år träffade jag på flera ensamstående mammor som åker med sina barn till Thailand varje år. Visserligen är det betydligt dyrare att åka över jul och nyår fortfarande, men det visar ändå på en skillnad i folks ekonomiska standard. Att åka till Thailand har blivit möjligt för många, många fler.
Thailand är visserligen en diktatur och har skakats av demonstrationer och våldsamheter under flera år. Men protesterna når aldrig paradisstränderna i Phuket. Det känns tryggt och säkert att resa dit och alla thailändare är snälla och vänliga (till skillnad från lurendrejare man kan stöta på i turistkvarteren i Bangkok) och alla verkar älska barn. Dessutom smakar maten nästan som hemma. Thaiköket i Sverige har inte anpassats alltför mycket och en pad thai eller panangcurry smakar nästan detsamma i thaikiosken på Söder som på stranden i Khao Lak. Fast den är såklart godare i Thailand där du förutom smaken har solen och miljön som förhöjer matupplevelsen. Thailand kan nog därför ersätta Kanarieöarna även på punkten att man kan känna sig som hemma. Jag tror i alla fall att det känns så för många.
Vi kommer inte att åka tillbaka till Khao Lak om ett år. Vi gillar att åka till olika ställen. Däremot är det nog troligt att vi återkommer till Thailand inom en inte allt för lång framtid. Det var en fin semester till ett bra pris. Jag har visserligen inget behov av att känna mig som hemma på semestern, men jag inser det praktiska med barnvänliga semesterresmål nu när jag själv har små barn. Som jag sagt tidigare så har varje sak sin tid.
4 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Alla länder har sin charm men jag har varit väldigt emot att åka tillbaka till Thailand pga flygresan. Tycker det är tillräckligt trist att flyga när jag reser själv och har knappt mäktat med att tänka tanken på att flyga med tre barn. Blir stressad redan av möjligheten att de inte skulle sitta still. Men nu är de ju faktiskt ganska stora och nya möjligheter öppnar sig. Låter ju dessutom fortfarande väldigt billigt, mycket billigare än pågående påsklov i London (trots blott fyra nätter). Så vem vet, sköter de sig på planet hem också kanske nya resehorisonter öppnar sig.
PS Fast när Sonen (10) igår utbrister att ”det här är paradiset på jorden!” efter att ha spelat rugby med sina systrar och en petflaska i Hyde Park så tänker jag att det kanske inte spelar så stor roll vart man reser, det viktigaste är kanske att få tid ihop utan stress ?. DS
Författare
Jag tyckte min femåring klarade resan långt över frö’väntan. Värre var det med bebisen som vägrade sova om det inte var i min famn. Jag skulle lugnt våga chansa att åka om den yngsta är tio 🙂 Vad kul med London! Jag längtar efter stadssemestrar. Det känns lite jobbigt med en som inte sitter i vagn men är för liten för att orka gå längre sträckor.
Min yngsta är sju och ett troll på så många sätt… Men den här gången var hon exemplarisk ?
Författare
Men ändå, sju är en bra ålder. Vår vila femåring klarade av att flyga och skötte sig mycket fint!