Min snälla faster skickade över några bilder på min som påskkärring eftersom jag inte lyckades hitta det hemma förra veckan. Därför blir det ett försenat #tbt på temat påsk. Året är 1982 och platsen är Kullavik. Jag gissar att påsken var tidig det året med tanke på hur påpälsade vi är. Jag firade många, många påskar på Kullavik med mina kusiner.
Jag med min älskade nalle.
Jag och kusin Johan. Min bror och kusin Per var också med.
2 kommentarer
En fin svensk tradition med påskärringar.En annan tradition som när jag var barn trodde var självklar över hela Sverige var påskeldar.Det var påskens höjdpunkt när på påsksaftonskvällen tände på den stora påskbrasan som man hade samlat ihop dagarna tidigare.Folket samlades runt påskeldarna samtigt som man fyrade av raketer och smällare.
Men det var ju bara i väst-sverige som man hade påskeldar och nu har de nästan försvunnit där men i Göteborgs skärgård lever traditionen med påskeldar vidare.
De ni stockholmare.
Författare
Haha, jag är allt västsvensk i både själ och hjärta! Minns påskeldarna från min barndom, de åren vi var hemma i Lidköping. Möjligen var vi även vid påskeldar i Kullavik (som ju ligger utanför Göteborg).