Jag har länge tänkt läsa Patjm Statovci och boken Min katt Jugoslavien. Det har ännu inte blivit av, men läste hans andra bok, Tiranas hjärta. Jag lyssnade på Patjim på bokmässan, där han pratade om sin nya bok som kommer på svenska i oktober, Kungarnas land. Patjim ges ut i Sverige på Norstedts.
Bujar och Agim är grannar i Tirana. Det är 90-tal och de är tämligen fattiga. Agim har en förkärlek för att klä sig i kvinnokläder. En dag ber Agim Bujar att rymma med honom för att ta sig till väst och starta ett nytt liv. Bujar tar det lite på skämt och tror att de ska återvända hem efter några dagar, men han dras med och tillslut är målet att köpa en båt och ta sig över havet till Italien. Samtidigt får vi läsa om en man som tar sig runt i världen och ibland försöker att leva som kvinna och ibland lever som man. Han drar alltid vidare när hans förflutna kommer ifatt honom.
Patjim Statovci är en man, men den här boken har könsroller och sexuell identitet i fokus, så jag tycker absolut att den platsar i mitt feministiska bibliotek (även om huvudpersonerna också är män). Det är en mycket fin bok om fattigdom och drömmen om något nytt och bättre och såklart, om könsidentitet och sexualitet. För Bujar är det önskan om något slags diffust bättre, medan det för Agim mer eller mindre handlar om liv och död. Hans pappa hotar att slå ihjäl honom efter att han sett honom i mammans kläder.
Det finns en oerhört slående sekvens i boken när berättaren bor i Finland. Utan att avslöja för mycket, för detta är mot slutet, så kan jag säga att huvudpersonen utnyttjar transsexualitet på ett sätt som fullkomligt trollbinder finnarna. Mycket intressant om oss och vår (vi som i vi upplysta nordbor, för jag känner att vi nog är som finnarna här) världsbild och vad som är viktigast. Boken innehåller flera aspekter av transsexualism och att glida mellan olika identiteter. Jag tyckte mycket, mycket om den och nu ska jag kasta mig över Min katt Jugoslavien!
