Efter mitt inlägg om TV-serien Borgen för några veckor sedan har jag diskuterat i öppna och mer slutna forum med personer som har lite andra perspektiv på prostitution och sexköpslagen. Efter att Hannah på One-way Communication twittrade om sexköpare och skrev detta fick jag lite tankar om hur en ny prostitutionslag skulle kunna se ut. Nu är jag inte jurist så alla som är det och ser problem, kommentera gärna!
Mitt förslag jag filar på bottnar i mina ståndpunkter att jag tycker att prostitution är ett icke önskvärt inslag i vårt samhälle eftersom det oftast handlar om trasiga människor som ser det som sin sista utväg att sälja sex. Alternativt är det ett sätt för unga tjejer att tjäna lite extra till lyxartiklar och inte riktigt vet vad de ger sig in på och fastnar i ett destruktivt beteende. Därför är jag i dagsläget för sexköpslagen.
Jag ser dock ett problem med nuvarande lagstiftning och det är att det finns individer som vill sälja sex och deras frivilliga tjänster blir olagliga. Eftersom jag inte tror att dessa är så många har jag resonerat att det är en smäll vi får ta och att de förmodligen kan sälja sex ändå, de lär ju inte sätta dit sina kunder. Lite problematiskt är det likväl.
Så, skulle det inte gå att göra så att vi förbjuder köp av sex av person som inte prostituerat sig frivilligt? Till dessa hör traffickingoffer och 20-åringar som varit prostituerade sedan de var 14 och nu inte ser någon annan utväg. Och, det viktigaste, det ligger på kunden att bevisa att det handlar om frivillighet. Eftersom det är svårt att veta, så måste alla kunde utgå från att det i princip är olagligt. De som vill kalla sig själva sexarbetare skulle fotfarande kunna göra det och sälja sex till personer som lagligt kan köpa tjänsterna.
Det jag vill undvika är att få en ny typ av prostitution som lockar en ny kundkrets för att det är mer accepterat och därför tycker jag att bordeller fortfarande inte ska vara tillåtet och inte heller koppleri, även om man kan mjuka upp lagstiftningen så att hyresvärdar till frivilligt prostituerade inte kan fällas för det.
Vad tror ni som är för sexköpslagen, är detta ett alternativ?
Vad tror ni som är mot men ändå inte vill att prostitution ska vara som vilket yrke som helst, är detta ett alternativ?
14 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Jag varken uppskattar eller håller med i din generaliserande och stigmatiserande syn på majoriteten av sexsäljarna. Vi som trivs är inte en försumbar grupp och Lilja 4-ever eller heroinmissbrukande Bettan som sålt sex sedan hon var 14 år och blev våldtagen av sin far, är väldigt sällsynta undantag. Tragiska, och de behöver hjälp med sina respektive livssituationer.
MEN – jag blir väldigt glad att du sätter fingret på åtminstone en av de viktigaste frågorna jag själv brinner för! Jag vill se ett större köparansvar. Finland har den lagstiftning som närmast liknar den som du, och jag, skulle vilja se. Något du fått om bakfoten är också hallick respektive kopplare. En hallick utnyttjar dig och tar dina pengar, är i princip en slavdrivare. En kopplare kan däremot vara en bordellägare eller telefonist på en callgirlbyrå. Jag själv skulle föredra en sådan typ av tryggare arbetssituation än att jobba i ensamhet och utsatthet. Dock vill jag att sexsäljarna ska anställa sina receptionister än tvärtom. Det vill säga sexsäljare ska alltid vara egenföretagare.
Den andra frågan jag brinner för är samhällsansvar. Samhället måste ta itu med horhatet/skammen. Det är horhatet/skammen som gör att många mår dåligt av att sälja sex, att de ser ned på sig själva och det dem gör. Det är också horhatet/skammen som gör att små flickor drillas till att vara pryda, fina flickor – ”klä dig inte sådär, folk kan ju tro att du är en prostituerad”! Det är också horhatet som gör att vissa som vill oss illa tar sig rätten att misshandla, råna, våldta, lura, spotta, frysa ut oss, ta våra barn ifrån oss (ja! det används självklart som argument i vårdnadsmål!). Det är ju ändå bara en hora det gäller. Och att vi hatar/gör henne illa är ju ändå för hennes eget bästa, så att hon ska förstå.
Författare
Tack för upplysningen med hallick resp kopplare. Jag håller med om att det blir knepigt om prostituerade är anställda. I det utsatta jobb det ändå är så känns det viktigt att ingen tjänar pengar på någon annans sexarbete (om de inte är anställda av sexarbetaren så vill säga).
Tack även för din verklighetsbeskrivning. Det känns för jävligt att sexarbetare behandlas på det viset. Mycket litet verkar ha förändrats på den fronten sedan Catrine da Costa-rättegången när domaren inte vill ha ”några fladdriga vittnen i rättssalen”. Fruktansvärd människosyn!
Överlag, tack för input. Mycket värdefullt för mig när jag formar mina politiska åsikter i detta känsliga ämne!
Den nuvarande lagen är så vitt jag vet en unik lag i Sverige.Att en vuxen frisk människa skall automatiskt betraktas som oansvarig för sin handlingar som den nuvarande lagstiftningen i praktiken betraktar kvinnan, för det är ju alltid kvinnor som det handlar om i debatten.Handlingar som bara mannen anses kunna ta ansvar för.
Sådant synsätt brukar man ju bara ha mot barn och psykiskt sjuka.
Horhat eller kvinnohat? Jag kan inte se någon verklig jämlikhet i sexarbetarnas retorik. Till att börja med finns det ingen frihet vad gäller sex. Varför onanerar vi inte fritt eller ligger med varandra i tunnelbanevagnen på väg till jobbet? Sexualiteten är reglerat av olika typer av gränser, bra eller dåliga. När gränserna ser väldigt olika ut för kvinnor och män, i det inre och i det yttre så gäller inte jämlikhet mellan könen. Tillåter vi en marknad som avspeglar denna ojämlikhet så gräver vi bara oss ner i samma hjulspår.
Varför jobbar man som hora? Varför jobbar man inte som hora? Det finns andra jobb som betraktas som förnedrande och som inte alls omges av någon reglering. Människor tar dem ändå av olika skäl. Ska vi därför tillåta ännu fler jobb som är förnedrande? Mer av samma sort, och ännu mer extrema? Det är heller inte klokt att försöka höja status genom snackande utan att förändra några grundvillkor. Sjuksköterska har en viss status, men inte alls så hög som den skulle vara om jobbet gav en juste lön. Ska vi då snacka om värdet av det de gör eller betala bättre? Det förändrar ett grundvillkor när prostitution tillåts som ”vanligt” skattat jobb men så länge de stora dragen mellan kvinnor och män inte har ändrats så sker ingen verklig förändring. Man skyltar i alla fall inte med sitt jobb, det sker i en social skam-zon hur mycket man än försöker snacka bort det. Endast någon enstaka italienska kan nå udda höjder som kittlande inslag i vanligheten.
Prostitution lever just av att det ska ske i skymundan, i en förbjuden zon. Det är själva idén. Så vad är det som gör att ömsesidigheten måste saknas i sexet? Varför ska pengar göra det möjligt för ena parten att slippa undan sociala krav? Och om vi förespråkar en total sexfrihet (vilket är tom retorik det med). Vad skulle vi vinna på att sex ingick i arbetsbeskrivningen som sjuksköterska? Att alla barn kunde välja sexarbete i Praon? Att vi kunde pröjsa för en handtralla i den fulla tunnelbanevagnen?
Så varför slutar man inte jobba som prostituerad när det är så illa som sexarbetaren ovan beskriver förtrycket. Det har också individuella svar men att lämna borde inte vara omöjligt om bättre sociala skyddsnät fanns. Det kan ju inte vara det bästa eller första yrket på jorden. Varför försvara det om det går att köra buss eller utbilda sig till dataingenjör?
Det är ett horhat, som sedan används för att kontrollera kvinnor och kvinnor kroppar. Hon har sex med en skambelagd variabel i sitt val av sexpartners – ekonomisk vinning. Självklart skulle de flesta män föredra att alla kvinnor hade sex med dem gratis, så att som kvinna ta betalt för vad som enligt de flesta förväntas vara gratis är i sådana fall snarare ett hån mot det kravet.
Sexköp vore bara felaktigt om det baserade sig på att den som betalar fick göra saker mot sexsäljarens vilja, om hon själv inte hade rätt att välja partner efter sexuella, visuella som ekonomiska preferenser.
Varför säljer man sex, undrar du? Det är grundbulten i hela ditt inlägg. Det är lite grand som att fråga varför någon har sex. Ett skäl du anger själv är att det är spännande med det förbjudna. Andra skäl jag ofta hör är för att det är givande att gå ge närhet till andra. Det är ett socialt jobb, du möter människor du aldrig skulle mött annars.
Eller varför du går till jobbet? Här i kombination med din sexualitet. Vissa dagar drivs du av pengar, du måste betala av lånet eller har sett ett par snygga skor. Andra dagar vet du att du kommer ha en bra arbetsdag – din favoritkund kommer dyka upp. Det är inte annorlunda än andra jobb på det viset.
Varför väljer du jobba trots stigma? Oftast tror jag vi är naiva. Vi tror att ingen kommer få veta. Vi tror att vi kommer kunna märka av vilka som vill mig illa och vilka som vill mig väl. När de ändå får veta, eller en ondsint man som lurat dig att han är potentiell kund gör dig illa, det är då stigmat kommer som en mental våldtäkt på dig. Det som du själv såg som ditt eget beslut blir helt plötsligt hela familjens och stadens angelägenhet. De är fostrade i en anda att de har en medfödd rättighet att kontrollera kvinnors sexualitet, för deras eget bästa ska de hånas och piskas in i den goda normen. Du skall skämmas och krypa till korset och säga att du ångrar dig, först då kan du möjligen bli förlåten och omfamnad av gemenskapen igen.
Många arbeten har varit och är stigmatiserade. Framför allt har mycket som är förknippat med sex varit och är stigmatiserande. Samma skam som sker idag mot kvinnor som har ekonomi som en variabel i val av partners, har andra grupper utsatts för. Med social skam har man försökt förmå kvinnor att sluta ha sex innan äktenskapet, man skambelagde deras barn och familj. Horungar. Horskammen är en del av vår egen hederskultur.
Vuxenindustrin har nog aldrig erbjudit prao-platser, eller jag har i vart fall inte hört om en 16-årig niondeklassare som jobbat på telefonsexlinje, porrfilmsproduktion, som krokimodell, på Playboy. Knappt ens i en underklädesaffär? Sådana platser utannonseras inte på arbetsförmedlingen.
Välja? Om du ingår ett avtal om att leverera men ändrar dig och inte längre vill så blir det säkert en ekonomisk förhandling inom dig. Att ligga mot sin vilja, att spela upp sex mot sin vilja, att vara sexig trots att det står dig upp i halsen. Får inte det konsekvenser för dig? Får det inte konsekvenser att höra att du är en dålig hora om du är oinspirerad? Det betyder ju att du ska utöva kontroll över din kropp och ditt inre på ett djupgående sätt! Skapas inte en stålblank känsla av hat och förakt kring något som bara har med teater och rätta triggers att göra, så fullständigt losskopplat från utbyte av känslor, bara mekaniken kvar.
Det är inte att hata horor det alltid handlar om. Det kan vara att gynna horor som de människor de är att ta på allvar. Kan man stå över en förnedringsstämpel utan att bli berörd av den, skadad av den på djupet? Måste man inte då kämpa med näbbar och klor för att återupprätta sitt värde. Är det inte så vi ska se sexarbetares retorik? Hur ska man kunna ta er på allvar om verklig sann öppenhet är tvivelaktig. Är det inte ett stort självbedrägeri att ställa sig på barrikaderna och vifta med ord om samhällets ansvar för skammen? Det finns massor av sociala företeelser vi är överens om bör kringgärdas av gränser och som därför upprätthålls av skamkänslor. Om någon ska bort så måste det finnas väldigt goda skäl för det. Jag kan inte se att du ger mig några för köpslående kring sex.
Och på ett ställe i början uttrycker du dig på ett sätt som gör att jag får misstanken att du känner att sex är något kvinnor avkrävs och då är det bättre att kunna ta betalt. Det kanske är en övertolkning från min sida eller så är det en omedveten illustration till ett problem du har.
Mina exempel kring ett samhälle som släppt alla hämningar är hypotetiska.
Ja, om jag tappar lusten på vägen till ett möte så får jag värdera om jag tror att det kan bli givande när jag väl kommer dit. Lust kan ju skapas, och det är också något du kan lära dig. Att lära känna sin kropp och vad den går igång på, att kunna lära ut det till sina nya partners. Sex och närhet kan också vara något som piggar upp. Det är helt upp till dig, precis som om det vore en gratis sexsession. Kanske kan du tala med din kund om att just penetration är du inte upplagd för idag, men du kan tänka dig att ge? Eller avboka honom och ta en annan som är upplagd för samma sak som du. Eller ta en kär gammal stammis som du vet kommer innehåll mycket prat om väder, vind, drömmar och gamla minnen. Be att få återkomma och ses en annan gång? Möten ställs in hela tiden, det är en del av sexindustrin. Lust är flyktigt, det gäller även för våra kunder. Båda parter är medvetna om det när vi möts, och vi respekterar att den andre kan ha en dålig dag eller att det är dålig personkemi helt enkelt. En dålig recension är inte hela världen. Du vet att du har dina stammisar och många nya som du klickar bättre med.
Självklart kan man bli ledsen av stigma. Fråga vilken invandrare eller homosexuell eller handikappad person som helst. Men man kan söka gemenskap och verktyg för att lära sig hantera det.
Om något ska förbjudas så måste det finnas väldigt goda skäl för det. Jag anser inte att du kommer med några bra skäl till varför sex mellan samtyckande (oavsett skäl) vuxna ska vara förbjudet.
Nej sex avkrävs inte, men det förväntas vara gratis av de som är uppfostrade i en samhälle med den normen.
Sex ska samtyckas av båda, där är vi överens. Sex utan samtycke får besvärliga och skadande konsekvenser, där verkar vi också vara överens. Jag vill därutöver hävda bestämt att kommer pengar med i bilden så uppstår ett motiv som inte har med kropp och själ att göra. Och att det får följder av olika slag som är besläktade med sex utan samtycke.
Du gör dig själv till en vara och skyller alla följder på samhällets nedvärderande syn. Jag menar att du har intresse av att försvara ditt val och därför inte vill berätta ärligt om de negativa följderna som inte kan skyllas på andras nedvärderande syn. Det är möjligen ett intresse du har gentemot ditt inre jag också, inte bara gentemot omgivningen.
Andra grupper som blir illa tilltygade av stigma har större möjligheter att distansera sig från andras syn. Det finns inget moment av att den egna hedern är inblandad.
När kvinnor våldtas brukar de få väldiga skamkänslor trots att de verkligen inte är ansvariga. En önskan att ha gjort annorlunda är psykets försvar mot kontrollförlusten vid ett trauma. Du har heller inget ansvar om du skulle bli våldtagen, det vill jag verkligen understryka. Det är helt och hållet förövarens skuld, men när själva arbetet får negativa följder för ditt inre så är du också ansvarig. Det kommer in ett moment av heder. Du har inte gjort rätt gentemot dig själv och samhället.
Nu brukar ju valet inte vara så frivilligt. Väldigt många tvingas av yttre omständigheter att prostituera sig. Det handlar om ekonomi. Andra gör det av upprepningstvång eller annan trasighet, drogberoende etc. Om du gör det för spänning, pengar samt njutning med vissa kunder och samtidigt påstår dig stå över ekonomi, trasighet och allt annat som möjligen i dina ögon, men inte mina, är föraktligt, så är det på sikt en dum vanvård av dig själv.
Du tappar lusten ibland säger du, men det gäller ju din kropp. Lusten till pengarna brukar bestå. Och då måste det hanteras. Industriellt. Sexindustriellt. Kanske med en uppiggande drog om inget annat av knapptryckningarna hjälper. Och det brukar väldigt många missbrukare tänka att de kan hantera precis som de tyckt sig hantera alla andra gungor i karusellen. Idrottare frestas också ta genvägar ibland.
Tänk om du blir djupt deprimerad i framtiden. Den risken löper alla människor. Det brukar leda till frågan om orsaker. Så vad ska du då säga? ”Det har inte med valet att prostituera mig, det har jag slagits med näbbar och klor för att alla ska betrakta som ett hedervärt och vettigt val. Det nederlaget får det inte vara. Då kan det heller inte ha med konsekvenserna att göra. Inte heller någon själslig svaghet, någon trasighet för det har jag påstått att jag inte har” Du är kringgärdad av försvar som låser dig.
Det är naturligtvis hypotetiskt att du skulle bli djupt deprimerad av något skäl men inte troligt att du ska gå skadefri från prostitution.
som kille så tröttnade jag på mitt vanliga jobb, så jag av nyfikenhet och leda började testa annat. som erbjuda sex, och tjäna en 8 timmars lön på en halvtimme istället. visst bara lite extrapengar nån gång i månaden men skönt att slippa en slitsam arbetsdag för ganska exakt samma inkomst
Så du funderar också så pass över ditt val att du vill diskutera det. När något är allmänt enkelt och likgiltigt passerar det bara.
Det skulle inte bli så pass mycket pengar om vi hade en situation där det var ett jobb som alla andra och väldigt många bjöd ut sig. Var det så måste efterfrågan öka lika mycket för att priset skulle fortsätta vara högt.
Steget från leda och låg lön till prostitution är inte självklart. Så då bör det finnas mer i bagaget som leder tanken från åh vad trist det här var och inget har jag råd med till oj, jag skulle kunna få in lite cash om jag horade. Det måste jag testa.
Hur känner man sig innan? Hur känner man sig när idén dyker upp, och hur ser det ut när man planerar?
Dagens samhälle pumpar ut samma budskap om och om igen. Du kan inte välja ett låglöneyrke utan att betraktas som en looser. Du har inte roligt på ett löglönejobb. Du måste anstränga dig och konkurrera för allt vad tygen håller från unga år och till pension för att ha kul och få in stålar.
Därför måste det framstå så. Det är roligare att vara fastighetsmäklare än att stå på Pressbyrån. Det är roligare med en jordenruntkryssning än att studera märkliga djur i Sverige. Det är en intensivare upplevelse att titta på film i den modernaste varianten av TV än i den lilla.
Nu försöker du göra reklam för prostitution. Eller är det för dig själv du gör reklam? Jag valde detta för att jag var smart och fri i sinnet. Jag valde inte det för att jag var ledsen och plågad. När man gör reklam för sig själv, inför andra och sig själv blir det viktigt att framställa valet som bra och invändningsfritt på olika sätt.
Jag vågar påstå att ledsna eller plågade människor har något att berätta. Det blir dock sällan reklam för den förda politiken eller samhället, därför kallas de ibland nedsättande för offer. Ta av dig offerkoftan! Så tänker sällan jag. Att berätta är ofta tecken på mod och företagsamhet. Det blir den verkliga revolten att visa sitt inre då det utgör grus i maskineriet. Det är den enda öppningen mot andra. Det är avväpnande för det upphäver kokurrensen för en stund. Det är att vara naken.
I ljuset av det blir prostitutionen ett val att sprattla som en marionettdocka i samhällets trådar.
Inget är ”allmänt enkelt och likgiltigt” hade det varit det hade livet varit enkelt…
Sen kan man ju inte diskutera det med vem som helst heller. inte heller öppet söka kontakt med andra, eller ens starta en förening, för sånt kunde ju ses som krimminellt.
allt handlar inte om direkta pengar. det kan handla om hur mycke tid eller ork man kan/vill lägga ner på att få en viss ersättning.
Eller personlig utveckling, göra sånt man har svårt för, t.ex. möta människor pratat om sina egenskaper, vad man är bra på och varför just jag vore en tillgång för ”uppdragsgivaren”.
Att leva som en autistisk eremit gör en ju inte precis framgångsrik i dagen samhälle och arbetsmarknad…
Idag efter att jag började hora kan jag i alal fall klara av såna normala saker som jag inte gjorde förut.
Jag kände det som så att jag ville börja göra saker som jag inte klarat innan, plus att jag började bli sliten av mitt normala jobb, få höra att om man var trött så ta ett piller och tänk på pengarna.
synd att man inte är tjej, då skulle jag levt på det här…
Det verkar som du funderar väldigt mycket men inte riktigt har lust att berätta om det. Jag tycker i alla fall inte du ska nedvärdera dig själv och kalla dig autistisk för att du lever som en eremit. Du skulle haft helt andra självklara förutsättningar att må bra och få värme och vänskap och kärlek med en uppväxt i ett helt annat samhälle som värderade andra saker. Nu måste alla kämpa och från väldigt olika utgångslägen. Och för att kämpa måste man veta vart man vill. Man måste längta och bygga upp ett hopp om att det ska fungera. Man måste våga ta avstånd från det man inte vill ska vara allas villkor och vad andra påstår är det rätta. Tyvärr är det här att hora att göra sig extremt mycket till en konsumtionsvara. Det är mer av samma sort, alltså mer av det främlingsskap samhället ofta bjuder på, nu in under kläderna, in på bara skinnet, in på det som varit en ganska intim och hemlig zon, den egna sexualiteten. Den som kan blomma varmt eller vara vass eller slö eller mekanisk. Det finns en kärlekfullhetens ram som man brukar erbjudas av livet att längta efter. Nojsandet, rufsandet i håret, viskandet i örat, leken med ord, och samtidigt berusningen av erotiska njutningsvågor. Det är syskonskapet, det är att vara nära och känna att de tomma rummen är avlägsna. Men alla känner inte igen sig i det. De har inte fått någon försmak av det. Eller är väldigt rädda av olika skäl. Jag känner inte dig ett dugg men jag hoppas att du ska få ett liv du längtar efter.
Jasmine fick rätt. Hon blev dödad av mannen till sina barn trots att de inte ens längre var tillsammans, med största sannolikhet pga det utbredda ”horhatet”. I tidningarna kan man läsa att han brukade kontrollera bilarna till de personer som åkte hem till henne samt att han verkligen hatade att hon träffade deras gemensamma barn. Han hatade att hon sålde sex. Därför dödade han henne med minst 31 hugg i kroppen. Jag hoppas du skäms nu för dina fula kommentarer till henne! Skäms!
jo at jag inte passar in i samhället det känner jag. Mycke som jag tycker är fel… Men samtidigt vill man ju göra det bästa av det.