Mizuta Norikos Berghäxans dröm är en diktsamling i urval och översättning av Lars Vargö som bygger på en bok som författaren gett ut på japanska 2016. Berghäxans dröm kom ut på bokförlaget Tranan 2020 och jag köpte den på förlagets bokrea i februari förra året. 2013 fick Mizuta Noriko det svenska Cikadapriset.
Det är annorlunda att läsa asiatiska diktsamlingar jämfört med svenska eller lyrik från Europa eller USA. Det känns att kulturen ligger ganska långt från min egen. Jag tycker att det märks att Berghäxans dröm är modern lyrik, för det känns nära i tiden. Det är inte helt lätt att följa med och få ett sammanhang, men jag tyckte ändå att det var fina dikter och jag kan förstå att Mizuta Noriko prisats för sin lyrik. Att det var modernt, tror jag bidrog till att jag inte tyckte att det var så svårt att följa.
Den sista dikten i boken bar jag med mig längst och slutklämmen kändes oerhört nära. Jag tolkar den som att det handlar om att leva i nuet och att det både ka ha sina för- och nackdelar.
Astrar
glömde
att jag alltför lätt
blev kär
glömde
att jag brukade stirra in i tomheten
alltför långt bort
glömde
att jag brukade sjunga klagosånger
alltför mycket
glömde
att jag var alltför stolt
över allt som var djupt lila
glömde fullständigt
att den här sommaren också har ett slut
Berghäxans dröm är utgiven i Tranans Cikadaserie, en serie med pristagare. Jag tyckte om boken och kan tänka mig att botanisera bland fler i samma serie.
