Recension: Lang, Maria; Vitklädd med ljus i hår; 1967

När inget annat känns kul kan man alltid läsa en Maria Lang-bok. Sällan kan ju en bok också vara så passande som nu när jag läste Vitklädd med ljus i hår. Jag startade läsningen på Luciadagen.

Christer Wijk får ett minst sagt förbryllande brott att lösa. En kvinna blir mördad i sitt hem av en okänd Lucia. Maken, som också ligger i sägen när det oväntade besöket kommer med glögg och pepparkakor, blir självklart huvudmisstänkt. Han smakade aldrig på glöggen, men hans alkoholiserade hustru drack mer än gärna upp allt. Det räckte för att ge henne en dödlig dos av giftet stryknin som fanns i glöggen. Men när det finner ljusa hårstrån i hallen börjar faktiskt Wijk tro på den mystiska Lucian. Vem var hon? Varför lussade hon hos okända människor? Och hur fick hon tag i stryknin?

Det var en klassisk Lang-deckare, men tyvärr var inte huvudpersonen Puck med. Dock var Wijks numera fru, operasångerskan och feministen Camilla, med och det gladde mig. Trots de manliga miljöerna och mycket kvinnoförakt så märker man ändå att Lang var feminist och att det inte är hennes egna åsikter som speglas. Det är snarare en bra samtidsanalys av ojämställdheten.

Det var en klurig deckare, med ett lite oväntat slut. Det var mycket stämningsfullt att läsa den just nu, så gör det du också om du gillar Lang. Eller spar den till nästa Lucia.