Yayoi Kusama är inte bara en konstnär, hon har även skrivit böcker och dikter. I utställningsboken för bland andra Moderna Museets utställning med henne finns fyra dikter publicerade. Jag recenserar dem separat här.
Kusama har problem med sin psykiska hälsa. Det märks i hennes konst och inte minst i de texter hon skrivit. Den dikt som berörde mig mest var Manet/Man utan fast adress som handlar om en sängvätare och hur brutalt han behandlas av sin mamma och en läkare. Just brutalitet från modern har Kusama själv erfarenhet av och det blir därför extra känslosamt i den dikten:
Koko! Koko! Koko!
skär av penisen skär av den vad handlar det här om?
Jag skär av den om du kissar i sängen
Hennes syn på sex och att hon är lite skrämd av det lyser igenom i flera av dikterna. I den ovan, men också i dikten Hålet svarar inte. Hennes konst består ofta av fallosar, men hon har sagt att det inte är för att hon är besatt av sex som hon gör dem, utan för att avdramatisera något skrämmande. Liknande drag tycker jag mig läsa i hennes poesi.
Jag håller tillbaka det flammande kärlekshjärtat
försöker fråga hålet in i mörkret
Kusama är helt klart en mycket intressant person. Hennes dikter är otroligt jobbiga att läsa just för att det finns en stor svärta i dem. Därmed inte sagt att de inte är bra såklart. Jag blev oerhört berörd och sugen på att läsa mer. Men hon ska läsas i lagom doser i taget, precis som Nelly Sachs. Annars blir det för jobbigt.
