Hanne-Vibeke Holst är en av mina favoritförfattaren, men Förlåtelsen hade jag fortfarande oläst i hyllan. Orsak? Jag hade fått för mig att läsa den på danska. Men nu när jag har Storytel föll jag för frestelsen att läsa den på svenska. Varsågod att kalla mig svag.
Helena är chef för Berliner Oper och hon väntar besök från sin dotter och hennes nya pojkvän. Efter att hon fått motta ett fint demokratipris blir hon utsatt för något som verkar vara ett terrorattentat av dotterns pojkvän, som är från Mellanöstern. Hon måste be om förlåtelse för att dottern ska släppas. Men hon och självmordsbombaren kommer att dö på Berliner Oper. Samtidigt rullas Helenas släkthistoria upp. Den börjar med en prästfamilj under andra världskriget och går vidare med tvillingpojkarna Leo och Leifs uppväxt och ungdomstid. Det finns hemligheter som ingen berättat om och som verkar gå i arv från generation till generation.
Jag tyckte ärligt talat att den här boken var ganska seg. Istället för att gå rakt på sak, att berätta om Helenas pappa, får vi en lång historia om hennes farmor och farfar. Det tyckte jag blev ganska tradigt och det som om boken aldrig ville komma till sak. Nu hade jag boken som amningsläsning, men bortsett från det ändå lång tid att läsa den. Jag börjar förstå varför jag aldrig läste den på danska, trots att jag köpt den i Köpenhamn. Det är mor-dotter-relatinen som ska stå i centrum, men jag tycker att den kommer helt i skymundan, trots ramberättelsen.
Hanne-Vibeke Holst är fortfarande en bra författare och hon skriver gripande och bra. Men. Förlåtelsen var helt enkelt inte hennes vassaste roman.
