Jag läser mig igenom tidskriften Karavans noveller i serien Karavan noir. Den andra novellen heter Sonen och är skriven av den uruguayanska författaren Horacio Quiroga. Han är född och uppvuxen i Uruguay, men flyttade till Argentina när han var ung vuxen. Han levde mellan 1878 och 1937 och är en av föregångarna i den latinamerikanska novellistiken.
En man vinkar av sin tonårsson som ska ut och jaga ensam för första gången. Ett skott avlossas och mannen börjar bli orolig och fantiserar om att något hänt sonen. När han sedan inte kommer hem på kvällen beger sig mannen ut för att leta efter honom.
Sonen är en mycket obehaglig och sorglig novell. Som mamma kändes den i hela kroppen. Det var spännande att läsa en äldre latinamerikansk novell av en stor författare. Jag vill skriva om alla noveller i Karavan noir och recenserar därför den här, trots att den inte kan kallas feministisk.
