dec 30

Recension: Johnson, Milly; En jul att minnas; 2020

Årets sista julbok blev något jag bara hittade, utan att ha någon aning om vad det var, varken titel eller författare. Milly Johnson är brittiska och En jul att minnas gavs ut på svenska i år på Polaris.

Det blir helt oväntat ett stort snöoväder strax före jul i Storbritannien och tre par söker skydd i en öde pub. Det är Bridge och Luke som är gifta och bråkat i flera år över skilsmässan och nu äntligen ska skriva på pappren. Det är Robin och Charlie som ska fira en överdådig jul i Skottland och det är arbetskamraterna Mary och James, som är på väg till ett affärsmöte. Att Mary är kär i Jack, kan ingen missa, förutom Jack.

Det finns mat på puben och det ser ut som att det ska bli ett stort firande där över jul. Men eftersom ingen kommer därifrån, kommer inte heller dit, så inkräktarna bestämmer sig för att förse sig och skriva upp vad de tagit och ersätta ägaren senare. Ovädret fortsätter och eftersom det inte finns någon täckning på puben, är det enda nyhetskällan de har en radio med en lokal radiokanal.

De har inga mobiler, men gott om mat och dryck och till och med några spel. När det står klart för gänget att de måste fira både julafton och juldagen tillsammans, hittar det på olika lekar för att stå ut och de har riktigt trevligt tillsammans. Djupa samtal i sängarna om nätterna gör också att flera av dem når nya insikter. Att Charlie är döende, får flera av dem att omvärdera tidigare åsikter och vanor.

Det är en fantastiskt historia om hur ett antal människors liv förändras genom att vara instängda tillsammans i några dagar. Det är tre par och tre olika kärlekshistorier och den som är mest spännande, mellan Mary och Jack, är det inte säkert att man vill att det ska sluta ”lyckligt”. Lyckligt i deras fall kanske inte är tillsammans.

En jul att minnas var en av de bättre julböcker jag läste den här julen och den rekommenderar jag alla som inte bara vill ha standardfeelgoodromanen att läsa.

dec 30

Recension: Gustafsson, Siri; Juleljus för vilsna själar; 2022

Juleljus för vilsna själar av Siri Gustafsson är en julbok som nästan alltid dyker upp för mig, så när vi nästan var framme vid jul, bestämde jag mig för att lyssna på den. Boken är utgiven på Printz och finns på Storytel.

Sångfågeln Cecilia Lind känner sig gammal och rollerna inom musikalvärlden lyser med sin frånvaro. När rollen som skulle bli hennes comeback går till en yngre förmåga, tar Cecilia några snabba beslut om att flytta till sin gamla övergivna skola i östgötska Tidersrum. Hon har inte varit tillbaka i hembyn sedan hon slutade sexan och skolan lades ner. Men när hon återkommer ser hon honom, Elon, som hon var så kär i när det begav sig.

Juleljus för vilsna själar är en ganska klassiskt uppbyggd feelgood med den återvändande kvinnan som återupplever kärleken till sin barndoms förälskelse. Det är snö och juligt och det är ett stort hus som ska göras om till något nytt. Cecilia har också en bakgrund där mycket gammalt ligger och skaver. Vi får även följa några andra karaktärer såsom den pensionerade vaktmästaren som har ett särskilt gott öga till Cecilia.

Det var en helt ok julbok. Jag tycker dock att det ibland kändes liter ”mallat” och vissa avbrott som ska fördröja skeenden så att det inte går för fort, var lite väl uppenbara. Det fanns lite frågetecken kvar när historien var slut, men jag har sett att det finns en fortsättning och det kanske jag läser i sommar.

dec 30

Recension: Fryklund, Ida; Min enda önskan; 2024

Jag tog en till svensk julbok när jag ändå var på gång. Jag vet inte riktigt varför valet föll på Min enda önskan av Ida Fryklund, eftersom jag varken känner till författaren eller fått boken rekommenderad. Den är utgiven på Saga Egmont och finns också på Storytel.

Agnes älskar julen och hon vill gärna fira den med sina föräldrar och sin morfar. Men nu är hon tillsammans med Elias och även om de bor ihop ses de inte så ofta. Agnes vill mer än något annat att deras relation ska fungera så när Elias berättar att han bokat en resa till dem till Portugal över jul, säger hon aldrig att hon tycker att det är en dålig idé.

På varuhuset där Agnes jobbar är det full julkommers och Agnes lär känna jultomten. Hon lär också känna och en annan anställd och hennes barn, som inte har några vänner. Hon vill göra något för barnet och tillsammans med tomten och barnets mamma, planerar hon ett födelsedagskalas. Elias förstår inte alls varför hon väljer att göra det för någon hon inte känner.

Elias tänker bara på sig själv och sin karriär och det blir alltmer uppenbart att Anges inte passar in i hans liv eller med hans vänner. Agnes kommer närmare en punkt där hon måste bestämma sig för om hon verkligen ska åka till Portugal. En resa till Sälen bara hon och Elias stundar, men den blir allt annat än det Agnes hade tänkt sig.

Jag tyckte oväntat ganska bra om Min enda önskan. Det var något med porträttet av Agnes och Elias som tilltalade mig. Elias är ett självupptaget kräk, men det är inte uppenbart för Anges, som bara vill att förhållandet ska fungera. Han är inte heller ett monster, vilket kan bli lite fånigt i andra böcker med liknande teman, utan mer bara en kille som inte bryr sig så mycket om folk i sin omgivning.

Boken utspelar sig i Varberg och det är inte så juligt, men det vägdes upp av att en stor del av boken utspelade sig inne på varuhuset. Dessutom får vi en helg i Sälen med snö och skidåkning.

dec 30

Recension: Alemo, Anna; Snökaos och chokladpraliner; 2024

Jag är mer förtjust i amerikanska och brittiska julböcker, men då och då tar jag tag i en svensk. Anna Alemos Snökaos och chokladpraliner fick jag rekommenderad och därför ett enkelt val. Boken är utgiven på Karat förlag och jag lyssnade som vanligt på Storytel.

Det är inte upplagt för någon julig stämning. Platsen är Lund och det är vanligt skånskt decemberväder i form av duggregn och plusgrader. Vi får följa Berit som är så glad att få hem döttrarna till jul och vill att allt ska vara perfekt och som det alltid har varit. Vi får även följa döttrarna Sofia och Elin. Sofia är trött både på sitt lärarjobb och sin sambo och Elin bara kämpar för sin karriär. Sofias barn är tonåringar och stirrar bara ner i sina mobiler. Men så sänker sig julefriden över huset och snön faller och saker och ting börjar så sakteliga bli bättre.

Snökaos och Chokladpraliner var helt ok. Det finns en liten potentiell kärlekshistoria också som Elin träffar på när hon är ute med hunden, vilket var trevligt. Det finns också några exentriska grannar i handlingen. Som sagt hel ok och mycket julstämning, men det var lite sökt. Lustiga anekdoter och spexiga karaktärer kändes lite placerade och blev inte en naturlig del av historien. Men ett plus för att lyckas skapa julstämning i en bok som utspelar sig i Lund.

dec 30

Recension: Walsh, Cathrine; En vit lögn till jul; 2023

En vit lögn till jul av Catherine Walsh är en lös fortsättning på Alla hjärtans jul. Detta fattade jag dock inte förrän jag hade några få sidor kvar. Jag valde boken för att Cathrine Walsh är ett säkert kort när det kommer till feelgood. Boken är utgiven på Piratförlaget och jag lyssnade på Storytel.

Megan ska återvända till sin Irländska uppväxtby för första gången sedan hon övergav sin fästman vid altaret. Christian är en eftertraktad singel som aldrig tycks hitta den rätta. han älskar att fira jul med sin familj, men han orkar inte med alla frågor om varför han inte har en flickvän. När de springer på varandra av en slump, bestämmer de sig för att hitta på att de dejtar för att slippa frågor över jul.

Det är ett klassiskt och välanvänt tema med fejkad relation. Det funkar likväl mycket bra. Kärlekshistorien är fin och man förstår tidigt att den kan leda till ett sunt förhållande. Megans tidigare relation, den som avbröts på bröllopsdagen, rullas upp bit för bit och både vi läsare och Christian förstår mer och mer vad som verkligen hände. Det blir också spännande vad som kommer att ske när det första mötet med ex-fästmannen äger rum.

En vit lögn till jul är en mysig julbok med en fin kärlekshistoria. Catherine Walsh är en bra feelgoodförfattare och kan varva romantik med svärta och det blir inte för gulligt. Jag är glad över att jag hittade denna när jag behövde det som mest. Det var inte lätt att gå vidare från Sista julen i New York.

dec 30

Recension: Freeman, Becca; Sista julen i New York; 2023

Vi börjar dag två av mitt julboksmaraton med en riktigt bra och julig julbok. Sista julen i New York av Becca Freeman är både en historia om vänskap och om kärlek. Jag höll på den här boken till december för att inte läsa den för tidigt. Boken är utgiven på Norstedts och jag lyssnade på Storytel.

Hannah är en föräldralös kvinna som bildat sin egen familj i vuxen ålder. Hon firar jul tillsammans med sina bästa vänner Finn, vars föräldrar inte accepterar att han är homosexuell, Theo, som alltid är stenrik och alltid på resande fot och så Priya, som av någon anledning alltid väljer att fira jul med sina vänner. När boken börjar ska Finn flytta till Los Angeles för ett drömjobb och Hannah får panik att det kanske blir deras sista jul tillsammans.

Det som har ändrats för vännerna är att Hannah nu fått en pojkvän som hon älskar och som vill fira julen med henne. Hon känner att han inte förstår att hennes vänner är hennes familj och det gör henne ledsen. Pojkvännen David har ens tor familj som alltid firar tillsammans och han vill att Hannah ska vara en del av den. Samtidigt som Hannah planerar en kanske sista jul med vännerna, får vi läsa om flera av deras andra jular tillsammans.

Jag tyckte mycket om den här boken. Linda skrev på Kulturkollo att det var lite som David Nicholls En dag bara utan det tragiska slutet och jag håller med. Vi får läsa om jul efter jul med vännerna, samtidigt som vi får historien som utspelar sig den sista julen. Karaktärerna är fantastiska och man vill att det ska gå bra för dem alla. Sista julen i New York är den perfekta julboken. Den är djupare än många andra feelgood och innehåller kärlek, vänskap, snö, jul och New York. Vad mer kan man begära?

dec 29

Recension: McNamara, Ali; Snön faller tät på Mistletoe Square; 2023

Jag visste ingenting om Ali McNamara eller Snön faller tät på Mistletoe Square när jag hittade den på Storytel. Hade jag förstått att det skulle vara en bok med övernaturliga inslag, hade jag nog inte läst den. Nu visste jag inte det, så jag valde den som min nästa julbok. Boken är utgiven på Lavender Lit.

Elle förlorar både pojkvän, jobb och bostad och känner sig hopplöst ensam. Då dyker det upp ett jobberbjudande. Hon ska skriva om ett hus och dess historia och samtidigt får hon bo i huset, som ligger på det uppdiktade Mistletoe Square i London. Det visar sig att husets ägarinna berättar genom att låta Elle resa tillbaka i tiden och bevittna något som ägt rum i huset. I grannhuset bor den snygge Ben, som också kommer över och är med på tidsresorna.

Genom resorna tillbaka i tiden växer karaktärernas historier fram. Estelle är husets ägarinna och hennes hushållerska Angela bor också i huset. Den snygga grannen Ben och Elle upptäcker att det har mycket gemensamt och de trivs bra i varandras sällskap.

Det är svårt att med ord göra den här boken rättvisa. Det låter helt galet, men är ganska trevligt. Det är historiska händelser som visar hur svårt det varit för kvinnor och hur könsroller och lagar gjorde att de var tvungna att fatta beslut de inte ville. Eftersom vi får Elles perspektiv så stör det inte att det är ett nutidsperspektiv på dåtiden. Det är annars något jag ofta irriterar mig på i historiska romaner.

Jag är glad att jag läste den här lite annorlunda julboken, trots att den innehåller sådant jag normalt sett inte gillar. Dock gällande kärlekshistorien, så var det lite för lite spänning, men det kunde jag leva med. Vi konfererade boken på Kulturkollo och där var jag ganska ensam om att tycka om boken.

dec 29

Recension: Herland Johnsen, Kjersti; Julbrevet; 2021

En norsk julbok som blivit liggande i min virtuella bokhylla? Det lät först lite konstigt, men sen kom jag på att jag nog velat läsa Kjersti Herland Johnsens Julbrevet på norska. Nu blev det inte så, utan jag fick lyssna på den svenska inläsningen. Förstår inte varför Storytel inte fixar så att vi svenskar kan lyssna på norska när vi kan göra det på danska. Boken är utgiven på svenska på Norstedts.

Linda är en ensamstående mamma som hankar sig fram som frilansande skribent. Hon försöker göra högtider mysiga med sin son eftersom hon själv haft en jobbig uppväxt. Hennes mamma var alkoholist och lämnade henne vid jul. Hennes enda lyckliga år var när hon fick komma till en kärleksfull fostermamma. Hon dog i cancer när Linda tagit studenten.

När berättelsen bröajr har Lindas trettonåriga son Brages pappa kommit in i deras liv igen och vill ha kontakt med Brage. Även om Liinda i grunden är positiv till detta får hon panik för allt vad han kan erbjuda och när han väl erbjuder en kryssning i Karibien över jul får hon spel. Samtidigt får hon kontakt med en religiös man som skriver brev till henne. Mot alla odds blir de vänner och han har en anledning att kontakta just henne.

Det är en mycket varm julbok där relationerna står i centrum, men kärleken kommer lite i skymundan. linda har en hemlig beundrare, som man förstår ganska tidigt vem det är, och det är lite fint. Annars är det relationen till brevskrivaren Johannes, sonen Brage, bästisen Mary Angela och exmannen. Sedan finns det en kulturman också, som hon måste bryta med för gott.

Det är många låsa trådar men Kjersti Herland Johnsen får ihop det fint. Det är både sorgligt och hoppfullt och det är många karaktärer som får lära sig något. Julbrevet var en av de bättre julböckerna jag läst så långt, men då var jag inte ens inne i december.

dec 29

Recension: Morgan, Sarah; Stjärnor, systerskap och julens mirakel; 2020

Stjärnor systerskap och julens mirakel

Lite mot bättre vetande tog jag tag i ännu en Sarah Morgan efter besvikelsen med Jul med bokcirkeln. Stjärnor, systerskap och julens mirakel är en tidigare bok och den skrevs redan 2020. Boken är utgiven på Harper Collins Nordic.

Vi får följa systrarna Samantha och Ella som älskar julen. De har vuxit upp med en känslokall mamma som bara velat att de ska göra nyttiga saker. Fira jul hörde inte dit. När den känslokalla modern Gayle, som är en mycket känd inspiratör och författare, råkar skada sig svårt och då väljer hon att återuppta kontakten med sina två döttrar, som hon inte pratat med på fem år. Efter det går det väldigt fort och det bestäms att alla ska fira jul tillsammans i Skottland.

Samantha har en resebyrå och är lika framgångsrik och känslokall som sin mamma, fast hon förstår inte att det är så. Ella älskar allt och alla, men har inte berättat för mamman att hon är gift och har barn och dessutom inte tänker jobba medan barnet är litet. I Skottland ska Samantha göra affärer och faller pladask för sonen i huset.

Det här var nästan för banalt även för att vara en julbok. Visst är det renar och snö och pepparkakor, men det är för många logiska luckor för att passa mig. Gayle, som ändå framstår som en vettig kvinna offrar alltså kontakten med sina barn för att de går sina egna vägar? Sedan kommer de till Skottland och Gayle blir vän med mamman i huset. Både mamman och sonen fungerar som terapeuter åt de trasiga gästerna. Perfekta terapeuter. Det tar inte många minuter innan de trasiga själarna ser ljuset och bättrar sig.

Sedan detta med hemmafruvurm i Sarah Morgans böcker. Är det en grej att någon alltid måste vara hemmafru och nöjd med det? Dessutom verkar det som att alla som väljer att vara hemma med barnen har en underbar man som aldrig skulle svika dem. ursäkta om jag är supereuropeisk här, men det finns baksidor med att vara hemmafru och den här boken visar de baksidorna, samtidigt vurmar för det. Jag hade eventuellt kunnat köpa det om det i någon bok var en pappa som tagit beslutet att leva på sin fru. I väntan på det, ska jag nog skippa Sarah Morgan.

dec 29

Recension: Winther, Anna; En skärgårdsjul; 2024

Jag letade brett efter en ny julroman för att jag inser att det kommer att bli många lästa i år. Anna Winthers En skärgårdsjul hade jag inte fått några tips på, utan den dök upp i flödet på Storytel. Den är utgiven på förlaget Pia & co, som är den del av Lind & co.

Maria ska snart fylla 50 och har precis blivit av med jobbet på ett café. Hon är aktiv i en facebookgrupp för folk som älskar att baka och där blir hon kontaktad av Dennis som lockar ut henne till hans gård på en ö i Stockholms skärgård. Där visar det sig att han har tagit emot en massa bokningar för julbord, utan att ha varken matlagningskunskaper eller kock. Hur han har fixat alkoholtillstånd som den virriga person han är, förtäljer dock inte historien.

Det är snö, det blir bra och Maria älskar sitt nya jobb. Men systern kräver att hon ska komma hem och ta hand om hennes ungar och blir skogstokig när Maria vägrar utsätta sig för risken att bli smittad av vattkoppor (som barnen har blivit). Ett mycket gammalt one night stand dyker också upp och Maria blir till sig i trasorna.

Det var ganska mysigt och trevligt, men berättelsen går inte ihop. Det är så många frågetecken som bildas längs med vägen, som aldrig får en lösning. Det värsta var – och här är lite varning för spoiler – varför John lämnade Maria den där morgonen för 25 år sedan. Det var det mest spännande mysteriet och slutade i ett ”jaha” och sen ”men då VAR han ju en skitstövel”.

Bråken med systern tar sig sådana extrema uttryck att jag börjar fundera på om de verkligen kan bli sams igen. Och jag undrar också var pappan eller svågern, som ändå skildras som en bra förälder, är när hans fru blir sjuk och barnen ska fira lucia och mostern är borta. En pappa som inte är ett komplett as (eller möjligen bortrest) skulle löst det. Hans ansvar diskuteras inte över huvud taget i boken.

Det finns mycket mer att säga om andra karaktärer och intriger, men jag avslutar med att Maria, som är 49 år, framställs som att hon är ungefär 65 år. Jag är ledsen, men som 47-åring kände jag mig lite kränkt.