Nu är vi återigen framme till en storfavorit hos mig och hos många andra. Chimamanda Ngozi Adichie borde få nobelpriset under min livstid om inget oförutsett händer. Precis som Sofi Oksanen, är hon årsbarn med mig (1977) och därför kanske lite för ung för att vara aktuell för priset redan nästa år.
Chimamanda Ngozi Adichie skriver gripande om kvinnor i Nigeria, om svarta kvinnor och nigerianska kvinnor i exil. Hon har tyvärr inte utkommit med något nytt på länge mer än två feministiska pamfletter. Vi fans väntar på hennes nästa storverk. Jag tycker att boken En halv gul sol är hennes bästa. Den handlar om kriget i Biafra och hur några biafraner ur samhällets toppskikt drabbas och försöker överleva.
Chimamanda Ngozi Adichie är välutbildad och håller kurser i kreativt skrivande. Hon är sedan 2008 Master of Arts i afrikanska studier vid Yale University. Idag bor hon i USA, men hon delar sitt liv mellan USA och Nigeria. Nigeria och jämställdhetens utmaningar där återkommer i hennes romaner och sdåklart också i pamfletterna.
Jag har läst En halv gul sol, Lila hibiskus, Det där som nästan kväver dig, Americanah, Alla borde vara feminister och Brev till en nybliven förälder.
1 kommentar
Ja, hon är en av mina favoriter också! Jag gillar att hon skapar karaktärer som jag kommer så nära, samtidigt som jag lär mig nya saker.