Jag har en del recensionex som blivit liggande och nu tänkte jag att jag skulle ta itu med dem. Först ut var Sofie Weidemanns Längre bort än hem om barnlängtan och adoption. Sofie hjälpte mig att hålla rätt på Selma på toa under Bokmässan och sen fick jag en bok. Jag älskar bokmässan för att sådant kan hända! Boken är utgiven på egenpubliceringsförlaget Blue publishing.
Helena är ensamstående och längtar efter barn. Varje månad ligger hon med olika män för att bli gravid. Det lyckas inte. Hennes bästa vän My är adopterad och mår mycket dåligt över det. Hennes familj fungerar som en extrafamilj åt Helena, men den dagen Helena säger att hon ska försöka adoptera ett barn ställs allt på sin spets.
Jag tyckte om boken, men det fanns mycket som hade kunnat vara bättre med en bättre redaktör. Jag tyckte att karaktären Helena var lite platt och hade svårt att förstå varför hon blivit som hon blivit. Beskrivningen av My var betydligt mer trovärdig, tycker jag. Det var den delen av boken, Mys ångest över att inte veta sitt ursprung, som var bokens stora behållning. Sedan blev det lite väl dramatiskt mot slutet, något jag känner igen hos debutanter.
Det var fint om barnlängtan och inte veta varifrån man kommer. Det handlade också om dysfunktionella familjer och ensamstående föräldrar. Sedan var det mycket stockholmsmiljöer, vilket jag gillade. Det var helt klart en bra bok som jag själv sträckläste mot slutet, men jag störde mig på att det var fullt av småmissar. Exempelvis förekom perspektivbyten på fel ställen, och det gjorde att det drog ner helhetsintrycket. Sedan var de dramatiska vändningarna på slutet något som fick mig att läsa snabbare, men det irriterade mig samtidigt. Jag hade velat haft lite mer trovärdiga vändningar.
