Foto: Karel Mistrík på Unsplash
Då har ytterligare en vecka gått och den avslutades i sådan fart att jag knappt hann med själv. Ett besök hos handterapeuten kl 14 såg vid bokningstillfället ut som kunna ligga mitt i en lugn fredag, men blev nu inklämd mellan intervjuer och annat så jag kände mig som familjen Jönsson i Sällskapsresan när de ska få med alla på en och samma fotokarta. Dessutom ska jag jobba idag, om än under lättsammare former.
Kulturen i veckan har varit att delta i en Kulturkollo-konferens om boken Jag sjunger och bergen dansar av katalanska Irene Solà. Jag hade inte hunnit läsa ut boken, men fick tips via konfererandet att läsa den som en novellsamling. Då gick det lättare att ta sig igneom den. Inte årets bästa bok för mig, men såklart kommer recension inom kort.
Läs mina och de andras åsikter om boken här.
Semestra i Europa med barn
Rügen i nordöstra Tyskland. Foto: wikimedia commons, Klugschnacker.
Jag skrev ett inlägg om att semestra med barn i Europa på Kulturkollo, ett ämne jag kommer att återkomma till även här. En semesterutmaning planeras!
Just nu planerar jag en resa för min familj till norra Polen och Tyskland. Vi hade tänkt att åka till Balkan och passa på att besöka min bror och hans storsvärfamilj i deras sommarstuga på ön Solta utanför Split i Kroatien. Vi skulle hyra bil och besöka Sarajevo, Kotor i Montenegro och Dubrovnik. Allt gick i stöpet då flygbiljetterna helt plötsligt gick upp och blev hutlöst dyra. Nu blir det en tur till Gdansk, den polska Östersjökusten och Rügen i Tyskland i stället. Och vi har alla förlikat oss med det. Solta och Kroatien ligger kvar och kan besökas nästa år.
Läs hela inlägget på Kulturkollo här.
Sa jag att det gick i ett igår? Jag lyckades trots det skrapa ihop en baktanke, dvs en lite mer lättsam text, på tidningen.nu. Den fick också handla om semester, Europa och barn.
Förra sommaren klämde vi åtta museum på tre dagar i Oslo och det verkar ha tjänat sitt syfte. Barnen fick chockterapi och efterfrågar nu lite kultur på resan. Tyvärr går resan inte till Balkan, som först tänkt, utan till norra Polen och nordöstra Tyskland. Det äldsta barnets besvikna kommentar var inte att han inte får uppleva azurblå hav och mycket värme och sol. Nej han var besviken över att gå miste om att få sätta sin fot på Bosniens rätt så obetydliga kustremsa. Alla har vi våra önskningar här i livet.
