Denna vecka är temat på Kulturkollo Jag fattar inte grejen. Det vill säga, om de böcker som är oerhört hyllade och älskade och som just jag inte fattar något av. Jag har flera sådana exempel och tänkte dela med mig av några.
Mitt första ”jag fattar inte”-moment var nog Liftarens guide till galaxen. Köpte samlingsvolymen på Pocket shop på Göteborg centralstation inför en resa till Stockholm. Plågade mig igenom första boken och sen blev den stående. En kompis sa senare att det nog krävdes att man älskade den när man var 15 för att man ska älska den när man är 25.
Jag tycker ofta om lite humoristiska böcker, men Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann var mer än jag fattade grejen med. Vad var det? En Forest Gump-kopia som var noll kul?
Lotta på Kulturkollo nämnde Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson. Min recension av den var tydligen så intressant att den blev kurslitteratur på Stockholms universitet! Jag förstod den inte. Tyckte Ester betedde sig som en kärlekskrank tonåring.
Slutligen måste jag nämna en TV-serie. Nej, jag fattade inte grejen med Skam. Jag kände mig bara gammal och töntig och gav upp efter tre avsnitt. Varsågod att hata mig 🙂
UPPDATERAT
Alkemisten, hur kunde jag glömma Alkemisten!
8 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Jag fattade inte heller Liftarens guide, läste den i tonåren men pallade inte ens att läsa klart. Och jag läser alltid ut böcker.
Coolt med kurslitteraturen!
Håller också med om Hundraåringen.
Men Skam! Skam fattade jag och omfamnade helhjärtat! ?
Författare
Jo, jag fattar att jag sticker ut hakan där med Skam. Jag däremot älskar Harry Potter 😉 Och ja, helt otroligt kul med kurslitteraturen! De skulle tydligen jämföra två recensioner, en för och en emot typ.
Liftaren guide tyckte min son var super men kanske den passar de yngre mer. 100 åringen gillade jag jättemycket men Lena Andersson böcker var jag inget förtjust i.
Författare
Vad var grejen med 100-åringen? Fattar verkligen inte.
Åh, jag älskade både Liftarens guide till galaxen och Hundraåringen. Där ser man hur olika det kan vara!
Hundraåringen innehåller ju många citat, allusioner, imitationer och parodier på klassiker.
Liftarens guide började jag på en gång i tiden men kom bara ett par sidor innan jag la bort den och nu har jag skänkt den vidare till andra som kanske uppskattar den mer. Maken skrattade gott åt Hundraåringen men jag har inte ens haft lust att läsa den.
Jag gillar Liftaren men smaken är verkligen olika. Hundraåringen var så där kände jag och ingen förstod varför. Men smaken är olika.