Jag har läst en novell av Keum-Hee Kim från 10-tals Sydkoreanummer 2019, Hur man lär upp katter. Jag lyssnade på Keum-Hee Kim på bokmässan förra året på ett seminarium som handlade om Sydkorea och feminism. Det seminariet har jag skrivit om här.
Kattdetektiver är tydligen ett fenomen i Sydkorea och i Hur man lär upp katter för vi träffa folk på en helt vanlig arbetsplats, men vi får också träffa en kattdetektiv. En katt är försvunnen, en letar efter en katt och en har ofrivilligt fått katter. En försöker ta sitt liv, men klarar inte av att tänka på vad som ska hända med katterna.
Det är en vacker liten katthistoria och även om jag inte märkt något av att det råder kattfeber i den sydkoreanska litteraturen så kommer jag att tänka på de två fina fablerna om en höna och en hund av Sun-Mi Hwang. De nämns inte i den här intressanta artikeln om katter och hundar i koreansk litteratur, men den om hunden passar ju i allra högsta grad in. Intressant fenomen som jag kommer att ha i bakhuvudet när jag läser mer från Sydkorea.
