Jag är född 1977 och 2017 är således året då jag fyller 40. Idag bokade vi en resa till Khao Lak i Thailand. Vi ska resa runt i Thailand två veckor och avsluta på ett pittoreskt hotell på en orörd strand i Khao Lak. Skoja bara. Vi åker med Tui på charter och bor till och med på Bamse-klubbhotell. Med förbokad sulkyvagn och spjälsäng.
Jag var 30 år och reste på min första resa utan för Europa på egen hand. Det var denna gång en ren nöjesresa. Jag och min pojkvän skulle se Bangkok Angkor Wat och Saigon. Sedan skulle vi bada i Indiska Oceanen och se vad alla pratade om när de sa att Thailand var så underbart. Vi gjorde allt detta. Den dagen jag fyllde 30 red vi på elefanter och drack skumpa på stranden. De 1000 kr jag hade fått i födelsedagspresent av mina svärföräldrar att äta gott för räckte väldigt långt. Efter mat och till och med vin på stranden hade vi väl sisådär 700 kr kvar.
Cirkeln, eller thirty something, sluts alltså på en strand i Thailand. Det är väl inte så filosofiskt som det låter, men nu har jag lite 40-årskris och tillåter mig att blir lite högtravande.
30+ har varit spännande 10 år. För egen del har det inneburit två underbara barn, giftermål och två lägenheter i Hammarby Sjöstad. Vi har rest till Asien och USA på flera resor och äventyr har alltid varit i fokus. Äventyr med bekvämlighet, vill säga. Bratpacking sa nån att det visst kallades. Jag har upplevt roliga resor utan barn och jag har gjort en massa saker som jag ville göra innan jag fick barn. Men.
Men. Ingen 40-årsdag utan lite kris. Jag är här mitt i livet, men två underbara ungar, en fantastisk man och ett fint hem. Ändå kommer tankarna på att jag är gammal, att allt snart är slut och att jag borde kommit mycket längre än jag gjort. Men jag är ingen krisande person så jag borde ta mig samman och tänka på nåt annat. Men när en kompis till mig påminner mig om att vi känt varandra i 20 år kommer känslan tillbaka. Fast å andra sidan. När mina korridorare i Göteborg gjorde sig lustiga över att jag blivit lite för full på en eller två fester och satte upp följande plakat i trapphuset, ja då måste jag ändå säga att det känns en aning avlägset:
Well, dags att sluta krisa. 20 år sedan jag fyllde 20 liter. Det är en hel evighet sedan. Vilket betyder att 60 är en hel evighet i framtiden. Eller vänta nu… Nej, inte tänka på det. Här får ni istället en liten exposé över mitt liv, indelat i decennier.
1977
1987
1997
2007
2017
Den 25 februari är det alltså dags. Ni lär få höra mer om det.
2 kommentarer
Så himla fint att bildserien både börjar och slutar med en bebis! ?
Författare
Det tänkte jag inte på, men visst är det fint! Vi är kanske ganska så lika hon och jag, alltså bebis ett och bebis två? Annars är bebis två mest lik sin far 🙂