Recension: Esquivel, Laura; Kärlek het som chili; 1989

I våras fick jag ett pressmeddelande om 49 ambassadörer som listade de viktigaste böckerna från sitt land. Då fick jag en påminnelse om att jag inte läst Kärlek het som chili av Laura Esquivel från Mexiko. Jag hade varken läst boken eller sett filmen, även om jag såklart hört talas om den. Eftersom månadens språk är spanska passade jag på att läsa boken.

Tita är kär i Pedro, men traditionen i Titas familj säger att hon som den yngsta dottern ska förbli ogift för att ta hand om sin mor. Titas mor styr familjen med järnhand och när Pedro kommer för att be om Titas hand erbjuder modern honom att gifta sig med systern istället. Han accepterar för att få vara nära Tita. Tita blir istället kokerska i det stora gemensamma hemmet och hennes mat påverkar dem som äter maten. Gråter hon i maten, kommer de som äter att gråta.  Kärleken till Pedro blir aldrig mindre, men det dröjer länge innan deras kärlek kommer att bli mer än bara blickar. Först måste modern dö.

Det är en annorlunda kärleksroman och den är så pass skruvad att det som är sorgligt inte riktigt går in. Jag tyckte mycket om boken för att den just var annorlunda och såklart för kärleken till maten och kärleken genom maten. Som kärleksroman vet jag inte om jag tyckte den var så fantastisk nu vid 41 års ålder. Tror att jag älskat den om jag vore yngre. Nu tyckte jag bara att hon valde fel kille och tänkte mest ”Passion, bah! När det finns trygghet”. Jaja, jag är som sagt inte 17 och kärlekskrank längre.

Kärlek het som chili, eller Som vatten för choklad som den heter på spanska, är en klassiker jag bör ha läst. Därför är jag glad att jag tog möjligheten i och med Ugglan och bokens språkutmaning. Jag riktar ett särskilt tack till den mexikanska ambassadören i Sverige som rekommenderade boken. Det skulle vara intressant att se filmen, för den oerhört förföriska matlagningen gissar jag sig gör ypperligt på vita duken!