I min farmors hus är en berättelse skriven av Barbro Lindgren om Ilon Wiklands barndom i Haapsalu i Estland. Wikland har illustrerat boken. Jag hittade boken i min dotters bokhylla när jag skulle leta efter en annan bok. Tror att jag fått den av min moster och jag föreslog den häromkvällen för Selma, men det skulle visa sig inte vara ett bra beslut.
Ilon Wikland kom till Haapsalu och fick bo hos sin farmor och farfar när hennes föräldrar i Tallinn inte längre hade lust att ta hand om henne. Hon har berättat om att hennes föräldrar egentligen struntade blankt i henne när hon var liten, något man kan läsa om, visserligen på ett humoristiskt sätt, i Sammeli, Epp och jag. I I min farmors hus bor hon i Haapsalu, eller ett hus på landet, som det är beskrivet i boken. Hon är bästa vän med Peeter, men de är båda rädda för att ryssarna ska komma och ta dem. En dag blir det verklighet för Peeter och hans familj, som deporteras till Sibirien.
Selma grät så hon skakade efter att jag hade läst boken. En känslig tjej som vill att alla ska vara tillsammans jämt, ska inte läsa den här boken. En gång i tiden älskade hon Den långa, långa resan, som också handlar om Ilons Wiklands barndom, men mitt barn har blivit mer medveten med åren. Det hon grät över var först att föräldrarna övergivit Ilon och sedan att Peeter försvann till Sibirien. Då ska det tilläggas att Ilon förskönar sanningen om hunden Sammeli i boken. I boken skildrar hon det som en dröm att ryssarna tar honom och dödar honom. I Den långa, långa resan, får vi veta att det inte var en dröm.
Det var såklart fel av mig att plocka fram I min farmors hus, eftersom jag vet en del om Ilons Wiklands barndom samt känner min dotter väl. För mig som vuxen och inte lika känslig var det en underbar bok. Det är fantastiska bilder och en fin text om det svåra i livet. Boken har ett barnperspektiv som ger oss ett barns synvinkel på krig och förföljelser. Boken är sorglig, men också hoppfull (ett hopp som min dotter då in inte fastnade för). Så du som har e´barn som klarar sorgliga saker, borde verkligen läsa den här! Det finns, gråt eller ej, mycket att samtala med sitt barn efteråt och krig, andra länder och diktatur, samt om saknad.
