Jag har stött på seriealbumen Framtidens arab av Riad Sattouf flera gånger, men det var först när de dök upp på bokrean (och inte tyckte att jag hade råd att köpa dem) som jag gick till min lokala bibbla i Hammarby Sjöstad och lånade de tre volymerna. Jag läste och insåg att de passar väl in på tidigare teman om ifrågasättande av mansrollen och dessutom var de starkt ifrågasättande av hur kvinnor behandlades i Mellanöstern. Därför recenserar jag den här.
Framtidens arab handlar om en ljushårig pojke som växer upp i Libanon och Syrien. Hans pappa är från Syrien och hans mamma från Frankrike. På sommarlov och runt sina förlossningar, tar mamman med familjen hem till Frankrike. Annars bor de först i Libyen och senare på landsbygden i Syrien. Ju fler år som går i Syriens obygd, desto mer uttråkad blir mamman. Lille Riad försöker att anpassa sig, men han blir ständigt kallad för jude pga sitt ljusa hår. Bäst tycker han om att leka, men hans far vill att han ska börja skolan tidigt och bli en from muslim. Här reagerar mamman eftersom pappan inte var ett dugg religiös när de bodde i Frankrike.
Idag bor Riad Sattouf i Frankrike och böckerna har fått kritik för att vara för satiriska mot araber, men Sattouf menar att han gör satir av alla. Det tycker jag verkligen att han gör. Det är böcker om ett barns blick på en annan kultur. Via mamman och sommarloven har Riad fått smak av av Frankrike har att erbjuda som den syriska byn på landet inte har. Barnen bär skor av plast och väskan Riad får i Syrien är gjord av papp och går sönder när den blir våt.
Ur feministiskt perspektiv finns det många fina scener. Jag älskade när de hälsar på en syster till pappan som påstår sig inte kunna läsa och skriva. Men hon kan – med guds hjälp såklart – läsa Koranen. Riads mamma säger då att hon förmodligen lärt sig läsa samtidigt som Riads pappa gjorde läxorna. Nej nej, säger systern till sin bror och blinkar sedan och gör tummen upp till sin svägerska. Charaden är skrattretande men allt måste göras för att dölja kvinnors intelligens.
Det finns mycket att säga om dessa fantastiska seriealbum. Riads skolgång, alla roliga scener där han konstaterar hur slitet allt är och framförallt hans relation till släkten. Men jag kan inte skriva om allt, utan jag fokuserade här på de mer feministiska bitarna. Det handlar mest om pappan och sonen, men mamman finns alltid där och säger stopp om det behövs. Jag såg att det fanns en bok till som inte kommit på svenska än och att författaren tänker sig sex volymer. Då tänkte jag att jag recenserar dem tre och tre.
