Förra veckan var jag tillbaka i Hjo för att begrava min mormor. Jag tog även avsked av Hjo. Såklart kommer jag tillbaka, men inte på samma regelbundna sätt som förut. Och även om jag säger nu att vi borde besöka slöjdmässan varje sommar, så vet jag att det inte kommer att bli av. inte varje sommar i alla fall. Jag är glad över att Hjo visade sig från sin vackraste sida i helgen och att jag fick med mig ett mycket fint minne och en massa fina bilder därifrån.
Hjo kyrka som ligger på torget i staden. Här begravdes min mormor den 8 maj. 
Utsikt från vårt hotell rum på Hotel Bellevue. Det var en fantastisk kväll och fantastiskt vackert vårväder. 
Hjo kallas Trästaden och är en av Sveriges tre trästäder (de andra två är Nora och Eksjö). Den lilla stadskärnan är oerhört pittoresk. Vi åt middag på Känsla, som ligger i huset till höger på bilden.
I mitt förra inlägg om Hjo skrev jag om dessa badhytter som är en symbol för staden. Då hade jag lånat en bild som min mamma tagit. Nu tog jag egna bilder på de fina hytterna. 
Det var så gudomligt vackert nu i maj. Här ser vi en fyr i fjärran som min morbror berättade att han brukade klättra upp i och dyka från. Han var tvungen att se till att dyka långt ut från fyren så att han inte landade på stenarna i muren. Det lät inte helt säkert.
I Hjo stadspark ligger det många vackra sekelskiftsvillor. I huset ovan låg Fjärilsmuseet, ett museum med fjärilar och insekter från alla jordens hörn samt ett akvarium med vätterfisk på en våning. Jag älskade det museet. Jag älskade det så mycket att min mormor ofta fick ta med mig dit flera gånger under en veckas vistelse. När jag kom på att jag ville se det igen så nåddes jag av det trista budskapet att museet inte finns mer. Det verkar ha lagts ner 2005 eller strax efter.
En förskola ligger i Stadsparken, fick vi se. Så underbar miljö för barnen!
Vi besökte gravplatsen i Hjo och jag passade på att titta till Estrid Ericson, som ni snart kommer att få veta mer om här på bloggen. Hon grundade Svenskt Tenn och bodde hela sin uppväxt i Hjo.
Här ligger hon med sin make Sigfrid Ericson.
Mormor ligger begravd en bit från Estrid Ericsons grav. Här säger Selma ”hej då, gammelmormor”. Hugo och syssling Darin är också med på bilden samt min mamma och morbror. Vi var en liten skara på begravningen, men att träffa släkten var ju det jag önskade. Jag fick inte träffa kusinerna Stina, som bor i Norge och inte fick resa till Sverige utan att sitta i karantän vid hemkomst, Ingrid och Erik som inte ville utsätta sina medmänniskor för risk, Helena som fick symptom och Karin som tar emot mormor i himlen. Nu fick jag träffa Anna och Malin och Malins familj. Och min bror. Det var fint! Barnen uppskattade sysslinghänget i parken efteråt mycket.
