I min EU-läsning har jag nu nått land nummer tolv, Lettland. Jag har redan haft fokus på Baltikum på bloggen (Fokus: Baltikum våren 2013) så därför var Lettland inte en så stor utmaning den här gången. Vad jag missade då var att den otroligt ambitiösa översättaren Juris Kronbergs har översatt mycket mer än jag fattade då. Tack vare honom finns mycket lettisk litteratur att finna på svenska bibliotek.
Erfarenheter av Lettland som bokland
Innan Fokus: Baltikum, ingenting jag kan erinra mig.
Lettisk litteratur i Feministbiblioteket
Jag började läsa Sandra Kalnietes bok om sina föräldrar, Med högklackade skor i Sibiriens snö. När jag letade mer litteratur började jag nästan att misströsta, för att det kändes som att all baltisk litteratur handlade om deporteringar till Sibirien. Därför läste jag noveller ur Tranans novellsamling Människomuseet och dikter ur Lettland diktar, allt översatt av Kronbergs. Jag har också läst en fotobok av fortgrafen Inta Ruka om personer i en förort i Riga, People I know.
Nya erfarenheter inför EU-utmaningen
Jag köpte två lettiska böcker i den lettiska montern på bokmässan förra året och jag passade på att läsa dem. Båda är översatta av ovan nämnda Kronbergs och är skrivna på lettiska.
Gundega Repše – Tennets skrik: En dagbok från ett kommunistiskt och sovjetiskt Lettland på 70-talet. En svart roman om hopplösheten i diktaturen.
Inga Abele – Högvatten: En roman om vad som hände i Lettland efter att landet blivit fritt. Också ganska svart, men mer hoppfull inför framtiden.
Som en bonus valde jag att läsa en känd lettisk poet efter att ha sprungit på henne på bibblan och sett att hon också översatts av Juris Kronbergs.
Vizma Belševica – Jordens värme: Poesi av en tidigare nobelpriskandidat som mest handlar om natur och kärlek, men där en eller två dikter är regimkritiska.
Nästa EU-land
Nästa land är Litauen och precis som Lettland så har jag läst en del förut. Det blir alltså inte så stor utmaning som det skulle kunna ha blivit.
