Efter sjutton sorger och åtta bedrövelser…

…eller kanske ska jag säga efter mycket blod, svett och framförallt tårar? I alla fall kan jag berätta för er läsare att jag och min man äntligen är på god väg att få ett till barn! Jag ha nu varit gravid i tre månader och den värsta oron har lagt sig. Jag mår dessutom ordentligt dåligt så det är ingen tvekan om vad som är på gång i kroppen.

Jag vet inte om någon har märkt att jag kanske inte skriver riktigt lika mycket som förut (eftersom jag ändå skriver en hel del), men det beror i alla fall på att jag varit så otroligt trött de första månaderna och dessutom mått fruktansvärt illa. Tröttheten har lite lagt sig men jag funderar ändå på när jag ska få behålla alla middagar. Jag är inte riktigt där än.

Men en rolig sak den här graviditeten är att jag är barnmorskans bästa vän! Jag äter bara sånt jag får (kallskuret och rått kött får det att vändas i magen på mig) och jag äter inte sånt jag inte borde (godis, läsk och glass är fantastiskt gott, men ger en vidrig eftersmak som jag kräks av). Fast jag går inte och tränar då, som hon sa att jag skulle göra, så det är väl det.

Jag har drömt så många gånger om att vara där jag är nu och jag trodde alltid att jag skulle vara så ofantligt lycklig, om inte oron tog över. Nu kräks jag bort euforin. Det var ju inte så det skulle kännas, men nu är det så och det positiva i det är att jag inte heller har kraft att oroa mig. Jag siktar framåt och hoppas att jag mår lite bättre i London om drygt tre veckor. Då vill jag dricka te och äta scones med lemon curd, men nu får båda sakerna mig att… ja ni har fattat vid det här laget 🙂

Midsommar 2015. Nästa år är vi förhoppningsvis fyra.