Bokmässan 2022: Intressanta seminarier

På bokmässan såg jag även andra seminarier än dem med tema Ukraina eller Sydafrika. Jag tänkte här skriva lite mer om dem än att bara visa en bild. Jag satsade på litteratur från hela världen och jag fick lära mig massor. Nu satt jag inte frenetiskt och antecknade, men ger er det jag minns av diskussionerna. Och minns jag ingenting av vikt så var det inte ett så bra seminarium, helt enkelt.

Samanta Schweblin kommer från Argentina och hon var med i ett seminarium och pratade om sin bok Kentukis med sin svenska översättare Hanna Nordenhök och Athena Farrokhzad. Boken Kentukis (Tranan) handlar om leksaker som en köper och någon annan, som du inte känner till, styr. Det är ett litet djur som kan gå genom att styras på distans och den som styr ser genom djurets ögon. Samanta berättade att hon ville skriva en bok om teknik utan att egentligen skriva om teknik.

Det som fastnade mest under samtalet var när hon berättade hur hon hade gjort research. Hon hade en person på de flesta ställen som hon hade dialog med. En man i Slovenien kunde ge henne feedback på avsnitten som utspelar sig i Slovenien. Men i Nordnorge hade hon ingen. Hon hittade en man på nätet som bodde där och frågade honom om den lilla leksaken (hon beskrev den i detalj) skulle kunna ta sig ut och ge sig ut på vandring. Efter en vecka fick hon svar ”jag ska kolla” och efter ytterligare några dagar ”ja, det skulle den”. Fantastiskt samarbete över nationsgränser!

Marian Keyes var kanske det stora dragplåstret på mässan, men inte ens hon hade förärats med en hörsal. Jag tror dock alla fick plats. Hon berättade personligt om sin karriär, sina missbruksproblem och sin sorg över att aldrig bli mamma. Det sistnämnda skulle hennes senaste bok Ett oväntat val (Norstedts) handla om. Samtalet skedde tillsammans med Ika Johannesson.

Marian Keyes var rolig och bjöd på många skratt. Mest skrattades det när hon berättade att hon tittade på svenska TV-serier och börjat köpa med svenska uttryck hemma. Ett ord hon älskade var ”förlåt”. Hon frågade oss också vad en svensk säger när hen blir irriterad på att någon säger något dum om hen. Svar: ”Men hallå!?!”

Aravind Jayan var i Göteborg för att tala om sin bok Tonåringar har kul på allmän plats (Natur och Kultur). Rubriken var lite insäljande Sex och skam i sociala medier och mässan hade bjussat på en av hörsalarna. Tyvärr hade det bara letat sig hit en handfull personer. Jag var irriterad på det eftersom jag precis varit tvungen att lämna ett seminarium med Marlene van Niekerk för att det blev fullt.

Bokmässans stora besvikelse var nog mitt möte med den italienska deckarförfattaren Ilaria Tuti. Selfien ovan var absolut ingen besvikelse, men seminariet där hon deltog var det. Seminariet leddes av Kristina Kappelin och med var också den svenska deckarförfattaren Viveca Sten. Seminariet skulle hållas på engelska men det ändrades och Kristina översatte vad Ilaria sa och pratade på svenska med Viveca. Det blev alltså två separata samtal, och inga diskussioner författarna emellan, som det på riktigt bra seminarium kan bli.

Tyskspråkig litteratur på tyska blev mitt sista seminarium på fredagen och det var riktigt lyckat! De fröfattare som deltog var Andrea Winkler från Österrike och Michal Hvorecký från Slovakien. Daniel Schreiber från Tyskland kunde inte närvara, så en kvinna från tyska ambassaden medverkade istället. Moderatorn, Bentita Funke, är svensk med med rötter i Schweiz. Jag förstod inte vad den slovakiska författaren gjorde där, eftersom han av allt att döma skriver på slovakiska, men han visade sig vara en mycket underhållande person så jag förlät arrangörerna för detta.

Författarna talade om sina böcker, men fokus i samtalet var istället hur litteraturen påverkades av covid och sen kriget i Ukraina. Michal Hvorecký berättade att Slovakien hade de längsta skolstängningarna i Europa och att det var en utmaning att skriva i sovrummet när barnen undervisades via en ipad i ett annat rum. Dessutom menade han att skolstängningarna drabbade landet hårt, då det krävdes att barnen skulle ha tillgång till tekniska saker såsom ipads och datorer, samtidigt som Slovakien har en fattig befolkning som knappast hade råd med det.

Det hettade till i diskussionerna när det kom till kriget i Ukraina och Andrea Winkler pratade om hur författare slutit upp bakom Ukraina. Då blev Michal Hvorecký förbannad och menade att de borde skickat en protestlista till Putin istället för att publicera den i pressen. Efter samtalet var det mingel utanför och jag fick öva även på min talade tyska, vilket var roligt, men såklart också lite nervöst.