Världsläsning gör dig mer allmänbildad!

Jag brukar säga att det bästa sättet att lära sig om sin omvärld är att läsa mycket och läsa mycket skönlitteratur. Det fastnar ju lättare i huvudet att Fijis huvudstad heter Suva om du läser en bok som utspelar sig i Suva. Att Bikiniatollen ligger på Marshallöarna, vet jag för att jag läste en bok som kritiserade USA:s provsprängningar där. Olika krig mellan olika länder, lär man sig bäst genom att läsa om dem, och politisk historia genom att uppleva det genom romankaraktärer.

Förra året läste jag böcker från 40 länder och jag lärde mig massor som jag inte visste alls om innan, eller visste betydligt mindre om. Det är ju så att man inte alltid lär sig något helt nytt, men att det man reda kände till får nytt liv i bilder och kanske till och med lukt och smak.

Tio viktiga lärdomar om världen 2021

Jag läste Katrina av åländska Sally Salminen och lärde mig om hur kvinnor för 100 år sedan levde där. Många var gräsänkor till sjökaptener och fick själva jobba hårt för fördfödan i sin ensamhet hemma på Åland. Barnen skulle ha mat och huset tas om hand och maken var bara hemma några få månader om året.

Jag visste att självmordsstatistiken på Grönland var oberört hög, men efter boken Blomsterdalen av Niviaq Korneliussen fick jag en stakare känsla för det när jag fick läsa om föräldrars sorg och vänners uppgivenhet.

Att vara homosexuell i Polen idag är inte alltid det lättaste, men även om det starka konservativa krafter tagit över landet, så var det inte guld och gröna skogar på 80-talet under kommunismen. Tomasz Jedrowski beskriver livet för homosexuella män i Polen runt 1980 i boken Swimming in the dark.

Jag kände inte alls till minoritetsfolket resianerna, som lever mellan Italien och Slovenien. De ser sig som italienare, men språket påminner om slovenska. Detta folk är centrum i den italienska deckaren Den sovande nymfen av Ilria Tuti.

Jag känner självfallet till folkmordet i Rwanda 1994, men ärligt talat så visste jag inte speciellt mycket om det mer än att det handlade om bråk mellan hutuer och tutsier. I boken Madonnan vid Nilen av Scholastique Mukasonga fick jag en gedigen beskrivning av upptrappningen via ett antal barn på en flickskola i Rwanda.

I Riad Sattouffs fina serieromaner Framtidens arab har jag fått läsa om Syrien på 80-talet och den enormt stora skillnaden på stad och land. I alla böckerna är faderns by med, en by där allt är enormt gammaldags. I en av böckerna reser de till närmaste staden Homs, där livet då var helt annorlunda, så annorlunda att Riads franska mamma kunde tänka sig att bo där.

I boken Middag för sex av Lu Min beskrivs kinesiska arbetarkretsar och arbetarnas vardag oerhört väl. Där fick jag en fin känsla för hur det kan vara att leva som relativt fattig i en kinesisk stad.

Det är inte lätt att vara kvinna och gift i dagens Japan. I Hur mår fröken Furukura? berättar Sayaka Murata om en annorlunda kvinnor som får utstå både det ena och det andra för att hon blir äldre och äldre, men aldrig gift. Det var intressant att så hårda krav fortfarande finns på kvinnor där, även om vi räknar Japan som ett tämligen modernt land.

I boken Em av Kim Thúy berättar om Operation babylift, en aktion för att få ut vietnamesiska barn ur krigets Vietnam 1975. Det är en sak att läsa om det på Wikipedia, en annan att göra det i en fantastisk romanform.

Mentalvården i Nya Zeeland på 40- och 50-talen visste jag mycket lite innan jag läste Janet Frames Ansikten i vattnet. Det var oerhört fascinerande att läsa hennes roman, samtidigt som jag vet att hon själv hade erfarenhet av mentalvården vid samma tid.