Jag lyssnade på ett seminarierum med Kristín Eiríksdóttir på bokmässan. Eller inte på bokmässan, utan på bussen, men på bokmässan play. Det var intressant om hennes bok Elin, diverse som kommit på svenska på det lilla förlaget Flo förlag 2021. Förlaget ger ut böcker från Nordsjön, från Island, Norge och Nederländerna till exempel.
Elin och Ellen är två kvinnor på Island. Elin är äldre och arbetar inom teatern. Ellen är den unga och lovande (oäkta) dottern till en framståendeförfattare som just slagit igenom och fått en pjäs uppsatt på teatern i Reykjavik. Ingen har haft en särskild lycklig barndom och ingen av dem har haft speciellt lätt att få kompisar. Ellen har levt i skuggan av sin far i hela sitt liv. Fadern död sedan länge och Ellen inte erkänd av någon i familjen. Elin blir besatt av Ellen när de ska jobba tillsammans på teatern, men detta uppskattas inte alls av Ellen.
Elin, diverse handlar om att göra upp med eller förlika sig med sitt förflutna och att skapa sin egen tillvaro. Boken är smärtsam på många vis och oerhört mörk. Den är våld och trauman och att växa upp i dysfunktionella familjer. Sakta men säkert växer en berättelse fram genom en väv av händelser och fragment från barndomen och vi får lära känna både Elin och Ellen.
Det skulle visa sig att Elin, diverse är en bok som tjänar på att sträckläsas. Jag har haft två dagar på kontoret och läst ut den i ett nafs på bussen. I början tyckte jag det var rörigt och jag visste aldrig när det handlade om Elin eller Ellen. Det är ganska vagt, så man behöver har huvudet lite på skaft. Vid sträckläsning lär man sig lite mer att känna igen rösterna. Det var en mycket spännande och annorlunda bok. Mest berörd blev jag av det dysfunktionella mor-dotterförhållandet mellan Ellen och hennes mamma.
