Nu är juni till ända och då dags för junisummering. Som varje år så känns det som att sommaren inte har börjat och så har en tredjedel redan gått. Jag har jobbat hårt i juni och imorgon åker jag till Almedalen. Efter det är det äntligen semester! Midsommarhelgen på Landsort var underbar och avkopplande som vanligt. Jag kommer eventuellt dit en sväng efter Almedalen, annars återser jag inte ön förrän i slutet av juli. Läsmässigt var juni ingen hit.
Nytt på bloggen är en följetong! En alldeles egen skönlitterär berättelse som ni kan följa hela sommaren. På en strand i Sihanoukville har kommit ut i två delar hittills.
Läsning
120 böcker på ett år: Ligger efter. Uppgången på läsfronten från förra månaden har stagnerat.
Feministsommar: Ny utmaning. Jag har dock inte lyckas läsa en enda inom ramen för den. Nu läser ju jag feministisk litteratur hela tiden, men för att det ska bli något av en utmaning för mig så ska det var riktigt bra litteratur som skulle kunna vara med i diskussionerna för en feministisk litteraturkanon. Jag läser sista delen i Elena Ferrantes Neapel-kvartett.
Maria Lang: Ny utmaning. Jag ska läsa alla Maria Lang, dock ej under resten av året. Det får ta den tid det tar. När juni startade hade jag läst 9 av 43 stycken. Jag läste ytterligare en i juni. Sedan beställde jag ett gäng på bokbörsen och med tanke på min ihållande lässvacka så har väl de en stor chans att bli lästa. Lang är ju inte så tung.
Hyllvärmare: 4/12. +/- 0 från förrförra månaden. Känns tufft detta nu, men det är ju semester snart!
Språkutmaningen: 6/12 1/4 1/2. En ny på engelska, Carrie Fischers Wishful drinking. Läser en som aldrig blir klar men måste spotta upp mig vad gäller tyskan!
Träning
När det gäller #hannablirstarkare100 så har jag gjort imponerande 52 pass! Mer än hälften alltså och halva året har gått. Jag klarade också Vätternrundan i Icaklassikern. Jag cyklade 300 km på nio veckor. Jag var trögstartad så det blev mycket cyklande på slutet. 9 km till jobbet samt inhandlande av cykelvänliga regnkläder gjorde det möjligt.
Sedan jag började cykla till jobbet har det inte blivit något pass på Sats. jag har helt enkelt inte orkat. Eftersom 18 km cykling på en dag är bra bestämde jag mig öfr att en veckas cykling fram och tillbaka till jobbet genererar två pass. På slutet var jag ännu lite mer generös mot mig sjäkv. Branta uppförsbackar känns rejält i låren kan jag meddela! JHar även sprungit endel, vilket är roligt! Hoppas att kuna sporinga fem kilometer snart utan att artrosen ger sig till känna.